2 Litteratur. Den första undervisningen i skolan och hemmet samt småbarnsskolors anordning och uppgift. Råd och igar af Marie Pape-Carpanticr, föreståndarinna för småbarnsskole-lärarinnornas seminarium i Paris, öfverinspektris för Frankrikes smäbarnsskolor. Prisbelönt af franska akademien. Öfversättning från tredje franska upplagan af Jenny lossander. Stockholm, på L. J. Hiertas förlag. 1869. Pädagogiska skrifter äro i våra dagar talrika nog, och lärare och lärarinnor ha blott den svårigheten att välja emellan dem — att finna hvilka af de många, som offentligen uppträda för att vägleda dem, äro de kompetentaste att uttala sig i det vigtiga ämnet. Hvad det lilla arbete, som vi här anmäla, angår, så torde det kunna anses som ett at de yppersta inom den ifrågavarande litteraturbranchen, som till dato bifvit offentliggjorda. Det är här, som mödrarna och lärarinnorna i de undervisningsanstalter, som mottaga barnen vid begynnelsen af deras förståndsutveckling, kunna lära, hur de små böra handledas, så att de ädlare anlagen och böjelserna vårdas och befrämjas, men de sämre motarbetas och qväfvas. Förlattarinnan visar i enkla men gripande ord det ansvarsfulla i detta kall, som så mången åtager sig utan att tänka sig rätt dess betydelse, utan att mäta sina egna krafter och sin håg till det arbete på egen förbättring, som är förnämsta vilkoret för uppfyllandet af de pligter, hon har att upptylla. Hon visar, att det är genom en innerlig ek till de barn, hvilka anförtrotts lärarinnan, som hon kan vinna sitt mål, och hon framhåller huru denna kärlek ingalunda utesluter den erforderliga fastheten i viljan. Det är ej blott i allmänna ordalag, som råden och anvisningarna gilvas. Förfin ingår i de minsta detaljer och visar med stöd af sin vidsträckta erfarenhet, hvilket handlingssätt,