m et öfriga personal samt förde dessutom, jemte 13 hästar, allt bagaget och kostade 12,000 guldei till Berlin. Tör ett sådant pris kan man natur ligtvis vänta sig all möjlig påpasslighet, och dju ren och de dyrbara sakerna blefvo derföre ick heller försäkrade. Den 23, kl. 3 e. m., var de väldiga tåget redan — mellan Dresden och Ber lin — endast några tusen steg aflägset trån der nära Berlin liggande stationen Hotzendorff, då frår denna sednare ett godståg kom farande, draget a två lokomotiv. Föraren af det Renz ska extrafåget bromsade genast af alla krafter och försökte alla möjliga larmsignaler för att förmå det framilande godståget att stanna i rättan tid; men för. gätves. Godstågets förare måste antingen sofvit elier varit både döf uch blind. Sammanstötningen af de tre lokomotiverna skedde med en sådan våldsamhet, att alla tre maskinerna bokstafligen gingo i stycken. De två lokomotivernas häftiga sammanstötning synes ha räddat vagnarne och deras passagerare från total undergång; ty de ef. tersöljande vagnarne blefvo icke så mycket krossade, som i ke snarare till den grad sönderbrutna, att menniskor och hästar tumlade åt höger och venster på båda sidor om vägen. — Derigenom uppstodo visserligen åtskilliga stötar och kontusioner, af hvilka flera högst smärtsamma och farliga, men något egentligt dödsfall egde deremot icke rum. Deremot afledo redan i går två af hästarne, riktiga praktdjur, om två andra har man icke mera någon förhoppning att de skola kunna räddas. För hvart och ett at dessa ädla djur skall direktionen för den Anholtska banan enligt sina stadgar betala hundra thaler i ersättning, utan safseende på dessa utsökta djurs verkliga värde. At tjenstapersonalen äro flera så illa ätgångna, att det väl torde dröja veckor, ja månader, innan de kunna blifva fullt äters ilda under hvilken tid de melertid fortfara att åtnjuta sin i flera fall höga lön. Af de egentliga exeqverande konstnärerne är, märkvärdigt nog, ingen allvarsamt sårad, churu dessa herrar och damer befunno sig i den vagn. som var närmast efter lokomotivet. Annu underbarare är, att äfven tågföraren, eldaren och kondnktörerna somtligen undkommit med lifvet. Trots allt detta borde man emellertid kunna förestälia sig i hvilken Sinpesförsattning den sörsta representationen försiggick i går afton. Huset var öfverfyldt och bifallet entusiastiskt; men samtlige konstnärerpe tycktes ännn vara slagna af den nyss öfverståndna dödsfarans skräck, och hästarne voro så skygga, som on de aldrig hade genomgått någon skola. Direktör Renz personligen var icke med på extratåget, utan hade kommit den andra vägen öfver Breslau, hade genast gått till hvila här och erböll först vid sitt uppvaknande på morgonen underrättelse om olyckan. Utförseln af grodor till Frankrike från Luxemburg har under de sednare åren betydligt tilltagit. Så t. ex. bar en entreprenör i Vauce på 3 veckor afsändt icke mindre än 200,000 ätbara grodor, och på en enda dag i December afskickade han till och med 30,000 stycken, nemligen till Paris, Rheims och Nancy. De för utförsel afsedda grodorna fångas i synnerhet vid Vauce och Foucher samt emellan ÄÅrlon och Hauffalize. De betalas i Frankrike med 13 francs pr 1000 stycken och användas der på följande sätt: låren stekas eller tillagas såsom frikas. på hufvudena kokas buljong till hospitalspatienter och kroppen samt huden användas till sköldpaddsoppa 1:tt besök i Peterskyrkan Juldagen. I ett bref till Posttidn. läses: Juldagen begåfvo sig skandinaverna, i likhet med de tiotusentals andra fremlingarne, till Peterskyrkan, för att höra påfven läsa messan. De kring aret närmast belägna delarne voro till trängsel verfyllda; men för öfrigt kunde man röra sig fritt i detta kolossala rum, det största i verlden. om messan och musiken vågar jag ingenting säga; det endast må tillåtas mig nämna, att kanske på århundraden ingen påfve juldagen varit åtföljd af en mera lysande svit, än Pius IX hade, då han denna dag från altaret begat sig till Vatikanen. Alla koncilii medlemmar togo del i processi det syn aldrig vilja taga någon ända 5 led at biskopar, örkel viskopar, patriar ker och kardinaler; och när slutligen påfven anlände, buren på sin stol, med en baldakin örver sig och med de kolossala solfjädrarne på ömse sidor, fick man ett lifligt intryck af den betydelse, som den katolska kyrkans öfverhufvnd haft och ännu har för en stor del af kristenheten ). Mycket bidrog dertill påfvens egen personlighet. Pius IX är en bland de vackraste Alderstigna män, man kan få se; han hålier sitt hufvud rakt och för sig med en dighet och en så djup känsla af sin upphöjda ställning, att han ovilkorligen imponerar. Sedan påfven lemnat kyrkan, återvände eu massa biskopar dit och stannade vid kyrkans utgångar, för att vexla drägt med biträde af sina betjenter och sina presterliga ledsagare; mössan och skruden lades i ett knyte och gafs åt be jenten; den, som icke hade betjent, bar knytet sjelf och gick så ut och sökte sig en hyrvagn och for Men så uppförde sig endast plebs, de simpla 600 biskoparne. De egentl kyrkomagnaterna bestego i en af Vatikanens inre gårdar sina åkdon — och derifrån utgick an en nära ändlös rad af vagnar, rödlakerade, förgyllda och utsirade med sådan prakt, att mången knuglig kröningsvagn skulle lördunklats af flera bland dem. Bakpå dessa kyrko5 stodo två, tre eller fyra lakejer i n detta ckklewel ensamt möjst i Rom, var värdt att som gjorde detta ,.ifen? Fråga af sättaren. area UP OT TERRARIET