Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1870, sida 2

ingalunda var att förakta. — det var år 1395 — förmått med hjel densriddarne i Preussen stänga Gotland för s rarne, begaf sig riddar Sven och en mängd friby tare norr ut till Bottnen eller Bottniska viken, der han fortfor att strida mot drottningen, tills han på hösten samma år måste ingå fred och förlikning med drottningen. En annan mäktig, svensk herreman, som stått i förbindelse med riddar Sven, nemligen den bekante drottsens Bo Jonssons son Knut Bosson, hade också samtidigt måst förlika sig med drottningen. Båda dessa hade tillsammans under loppet af är 1398 innehaft alla slott och fästen rundt omkring Bottnen, och hade sålunda utgjort en makt, som Men sedan fred en gång var sluten., var det som om drottningen alldeles glömt deras forna lif, och de forna sjöröfrarne användes af henne i många vigtiga väirs. Riddar Sven hade sedan lefvat i tysthet på sina gårdar i Småland till sin död. Hans dotter Catharina var gift med Bo Stensson (Natt och Dag) och hade med honom tvenne söner och en dotter. Sönerna voro Svante och Nils, dottern hette Märta och blef gift med Peder Arvidsson Ribbing. Af dessa barn var Nils henne kärast. Han var den yngste och den rikast utrustade. Den äldre brodern var af ett trögt och godmodigt lynne, älskade att lefva i det tysta på fadrens gårdar och kände aldrig något behof, som drog honom utanför kretsen af hemmets tegar. Dottern Märta var äldst af barnen och bade tidigt blifvit gift, så att hon redan nu hade varit enka i flera år. Svante stod på gården och välkomnade sin broder, när denne öfver den långa bryggan, som förenade slottsholmen med fastlandet, kom fram på gården. — Huru befinner sig vår moder? — var Nils Bossons första fråga, sedan han helsat sin broder och fattat hans hand.