Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1870, sida 2

I 2 3 L b omnibusar tillsammans 4, 284,033 passagerare. —— —a — Göteborg d. 8 Januari. Ätt en betryggad eganderätt utgör villkoret för allt förvärf, för all förkofran, ja, för ett samhälles bestånd — är en sanning, som näppeligen någon tänkande menniska i våra dagar bestrider. Tack vare den menskliga sjelfuppehållelsedriften kunna sarbetet och samlandet af dess frukter allsdrig helt och hållet förqväfvas, ej ens der, hvarest despotismen eller annan laglöshet hotar den enskiltes egendom, men man söker tryggheten deri, att besparingarne sförvandlas i ädla metaller och nedgräfvas i jorden, under det den rike egaren, genom yttre torstichet, söker så mycket som måjligt skyd slertid är det först när lagen betrygg da sig mot roslystnaden. Emel5 y egendomen och när lagens myndighet u rätthälles at ett ärligt och starkt ri sen, som sörvärsvet erhåller lifaktighet ocl näringsfliten slår ut sin blomma. Det är först härefter odling, kultur, i rätt mening uppstår. Det är alltså fullkomligt befogadt och riktigt, när de egendomsegande samllillsklasserna med harm tillbakavisa alla sådana teorier eller yrkanden, som gå ut på att angripa eganderätten, vare sig genom att dela den existerande förmögenheten, eller genom att åvägabringa gemenskap i egendomens innehafvande och bruk, såsom kommunisterne yrka. Men när man så förfäktar eganderättens helg har man ej alltid i praktiken låtit den gälla inom alla sambällsförhållanden. ,Det är ett hårdt ord, men det är sannt: — hafva vi förr uttalat -— ,att jordarbetarens eganderätt icke är hållen i vederbörlig helgd, och detta hvarken i vårt land, eller många andra länder af Europa. Det är egentligen hrukurens rätt vi här afse. En sådan man emottager en gård, som kanske flera slägtleder igenom innehafts af hans förfäder, uppå fastställda villkor ; han förbättrar denna gård och mängdubblar dess värde. Och när han det gjort, kan han uppsägas och skiljas efter fardag från detta hemman, hvarvid alla hans minnen, all hans hemfrid, alla hans sträfvanden äro fäHI stade, utan att erhålla ersättning för det arbete han här nedlagt, hvilket arbete likväl är hans ovilkorliga egendom. Då sådant lagligen kan ske, inträffade det också än så sällan, är eganderätten uti ifrågavarande fall icke respekterad. Man undgår ej heller att erfara sorgliga följder al ett sådant rättstillständ. Längst hafva sakerna i detta hänseende gått på Irland, hvarest rättslöshet i det ena födt rättslöshet i det andra, så att mord och annat våld höra till ordningen för dagen. Det är blott en. enda provins, som bildar ett undan ag, nemligen Ulster, hvarest befolkningen är lugn och arbetsam, ständigt vägrande att deltaga i de s. k. ,feniskat våldsamheterna. Och hvarföre? jo, emedan brukaren här är betryggad i besittningen af hvad han förvärfvar, icke genom lag, men genom häfd. Nu bör det erkännas, att det är ganska svårt att betrygga den eganderätt hvarom här fråga, utan att våldföra en annan rätt, som är äfven ytterst vigtig, nemligen det fria aftalet. Det finnes likväl redan i lasen en inskränkning i denna rätt, och denna af nödvändig art, nemligen förbud! mot hvarje ,,skamlig öfverenskommelse, (pbactum turpe). Så kan iugen förskrifva sin frihet till en annan; ega öfverens-ji 0 1 ( kommelser af orättfärdig ar ingen giltighet, o. s. v. Likaledes måste vissa aftal skriftligen fattas, och ej blott detta, de måste också lagföras, äfven med betydliga kostnader för kontrahenterne. Sädant gäller t: ecx. i fråga om öfverlåtelse af fast egenlom. 1 Vi se icke hvarföre ej arrendcastal så skulle kunna underkastas enahanda förDindelse, och det var i denna riktning lag-I utskottet vid förra riksdagen framställde c itt ytterst moderat förslag, med anledning i 8 8 if frälsebondefrågan i Skåne, ehuru förslaget förkastades äfven i andra kammaen, och detta helt säkert emedan flerta-II et af representanterne voro sjelfva jord-ic stund kan blifva — sva-1 — 88 cant 5