IINXIIIILN. Garibaldi har, med amedning af antikonciliets i Neapel upplösning, ofientliggjort en skrifvelse till en af sina vänner i blorens, i hvilken han uttalar sin harm öfver, att de i Neapel samlade fritänkarne , genom den råa styrkan blifvit ätskiljda. Garibaldi begagnar detta tillfälle för att göra några kraftiga utfall mot ,de röda eminenscrna, och slutar med följande leraktoistiska förklaring: Jag vet icke, hvad jag mest skall undra öfver, antingen oförskämdheten hos dem, som trampa friheten under fötterna, eller den befolknings långmodighet, som tåler dylikt. I hela mitt lif har jag alltid försökt att gifva den, som slog mig på skuldran, ett slag rakt i ansigtet. Jag säger med Alfieri: hvad man tåler. det par man!