Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1870, sida 2

tti —— e bup— —————— marsken och riksens höfvidsmanp, herr Carl Knutsson! Det intryck, som dessa ord gjorde på ynglingen, var så märkbart, att biskopen fann sig föranlåten spörja honom om orsaken dertill, och Nils berättade omständligt hvad han varit vittne till. Biskopen betänkte noga allt hvad ynglingen berättade, och sade sedan: — Måtte Herren i sin nåde afvärja inbördes strid från Sveriges land... IIerr Erik är en tapper riddare och stod högt i Engelbrekts hug, men marsken är dock vald till höfvidsman för riket, och äfven Engelbrekt erkände honom såsom sådan... Jag menar, du kan vara lugn för din faders val, min son, riddareskick och seder skall du dock inhemta i marskens hof...och en gerning som strider mot Guds lag och Sveriges väl skal han icke ålägga dig... Biskopen stannade plötsligt i sitt tal, lad handen på ynglingens axel och såg honom längt spörjande och genomträngande i ögat. — Se derom vill jag till sist säga dig et ord — fortsatte Lan — och det löftet vill jag, at du skall gifva mig här inför Gud och Engelbrekt: skugga ...glöm aldrig, att det mål, för hvilke Engelbrekt lefde och verkade, är det högsta c svensk riddersman kan uppställa för sig... Lofv: mig derför, att hvad heist, som må hända, icke skilj: din sak från Sveriges allmoge...med Gud oc! Sveriges allmoge, blitve det ditt valspråk fö lifvet. ..då skall gamle biskop Thomas med lug-: kunna lägga sina ögon tillsammans, när hans ti kommer, och roligt draga hädan, viss att han lem nat ett godt arbete efter sig! Biskopen var rörd, och Nils Bosson icke min dre. Men med en fast blick utsträckte han sil hand och vidrörde grafhällen, under det han sade — Det svär jag dig, fromme fader, vid Engel brekts aska, så sant mig Gud hjelpe och Sanc Erik konung!