— — — —ö UTRIKES, TYSKLAND. Vid preussiska generalitetets nyårsaudiens hos konung Wilhelm höll general Wrangel talet och framhöll deruti den preussiska ambens stolthet öfver, att storkorset af den ryska S:t Georgs-orden hade blifvit skänkt konungen, hvilken svarade: , Jag tackar Eder för de känslor, som Ni i de här närvarandes namn uttalat. Då Ni omtalat den utmärkelse, som II. M:t kejsaren af Ryssland låtit komma mig till del, måste jag här uttala, det jag blott har Er, mina herrar, att tacka både för sjeltva utmärkelsen och för de ord, med hvilka kejsaren lemnade densamma, och detta så väl Eder, som fört armåen till seger, som dem, hvill at år utbildat och förberedt krigshären till så storartade resultater. Grefve Bismarck har efter en kort vistelse i Bonn återvändt till Berlin. Ilan har beslutat taga begge sina söner från det dervarande universitetet och låta dem inträda i ett gardesregemente i Berlin. Som man torde påminna sig, blef den ene af sönerna för en tid sedan ganska svårt sårad i en duell. Från Bonn skrefs den 27 December: I går firades härstädes E. M. Arndts sckulardag på det sestligaste sätt. Turnföreningen och slera andra föreningar i staden hade slagit sig tillsammans för att pryda den plats, som fader Arndts bildstod smyckar, med en skog af stänger, från hvilka vimplarna muntert fladdrade i den kalla vinterluften. Bindlar af tallqvistar sirade monumentets sotställning, och statyens hufvud bar lagerkransen. Afven Arndts hus vid Coblenzer-Strasse prunkade i festlig utstyrsel. På aftonen, då platsen var klart upplyst med facklor, började i hotel Kleys närbelägna trädgårdssal minnesseste:: under geheimerådet v. Dechens presidium med en festouverture. Sedan hr v. Dechen med några ord erinrat om dagens betydelse för tyska folket, sjöngs af hela församlingen i korus Arndts sång: ,Sind wir verient zu guter Stunde. Det egentliga festtalet hölls af prof. Schäfer och mottogs med jubel. Etter skålen för konungen följde en mängd andra skålar: för de inbjudna veterarerna från 1813 oc 1815 och de tappra krigarne från 1566 samt för den närvarande grefve v. Bismarck. Telegram till festen inlupo från alla håll. ÖSTERRIKE. Om ministerkrisen skrifves från Wien till ,,Augsb. allg. Zeit. : .Ministerfrågan är ännu oafgjord, oaktadt Giskras parti af all makt arbetar på att å komma ett afgörande till fördel för det tyska fi fattningspartiet. Giskras anhängare vilja gerna möta inför riksrådet med ett fulländadt faktum, och tro sig i allt fall vara säkra på dess bestånd. Om deremot adressdebatten tager sin början utan att en minister desinitift kommit till stånd, kan ,de fem ministrarnes partiv knappt med sullständig säkerhet räkna på riksrådets understöd. Detta bör icke förstås sålunda, som om grefve Taafse kunde smickra sig med hoppet om en röstplurali tet gent: emot motpartiet. Grefve Taafle besitter ingen af de egenskaper, som kunna intaga stora församlingar, grefve Potocki (jordbruksministern) kan på sin höjd disponera ötver polackernas röster, och handelsministern Berger är så sjuklig, att hans medverkan under debatten är mycket tvifvelaktig. Endast om 3erger hade sina förra krafter i behåll, skulle partiet Taaste med lugn kunnat gå striden till mötes. (iiskras anhängare frukta derföre icke sina motståndares öfverlägsenhet, men de äro rädda för, att försonliga och moderata åsigter efterhand kunna skaffa sig öfv ten i riksrådet, och att autonomisternas parti i förening med de nationala separatisterna samt det nuvarande kabinettets hemliga vänner i en handvändning skulle kunna skaffa sig majoritet. Då skulle ministerkrisens lösning icke blifva Giskra eller Taaffe, utan ett alldeles nytt kabinett. För öfrigt vänder sig striden mera om den princip, som skall bringas till giltighet än om personer. Den strid, som Giskras organer föra för författningen och den förrattningsenliga utvecklingen, är i grunden en strid mot osynliga och fingerade motståndare, ty ingen tänker på at kullkasta eller upphäfva författningen, och de feodala partiets utsigter äro nu långt svagare är någonsin förr. Detta Kan icke nog ofta upprepa: för utlandet, enär inrikesministerns organer —spe cielt Neue freie Presse — alltid framställa sa ken, som om de vore författningens sanna och enda väktare. T. o. m. Giskras tramtidsprogran innchåller bestämmelser om eventuella förandringa i författningen. Galizien skulle t. ex. hafva et ställning, som motsvarade Kroatiens ställning til Ungern; derigenom hoppas man vinna polackern för de direkta valen tili riksrådet. Det motsatt partiet (Täafle, Berger och Potocki) vill ocks sluta en öfverenskommelse med polackerna, me tillika förhandla om en utjemning med czekern och dessutom göra gruppsystemet till basis för d direkta riksrådsvalen. Detta anses vara tillräck ligt för att beteckna det sistnämnda partiet sor siendtligt mot författningen. FRANKRIKE. I afseende på det nya kabinettets sam mansättning synes man fästa den störst betydelse vid Buffets utnämning till finans minister. Tidningarne hade påstått, at han -såsom en af venstra centerns le dare — tillbakavisat Olliviers, eller rättar grefve Darus anbud om att inträda i mi A;ofåren Resnlfafef har således visat. at 2 — — — — — ra under en lång följd s