NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Här stånden I, junker Nils — sade denne och stannade utanför på stentrappan — här stånden I och drömmen om gyllene sporrar och riddarkedja, hehehe... Ara och tro... hehehe, hur står det i visan ... ära och tro... de fara ville, som foglar under sky, som veta sig hvarken bo celler by! — Den skrattande riddarens öga hvilade en stund med en egen glans på Nils Bosson, hvilken åter icke rätt visste, hur han skulle upptaga riddarens ord. Sammanställningen af ungdomens stolta drömmar med ålderdomens bittra erfarenhet af lifvet föreföll honom så opåkallad, och skrattet, detta hackande — om vi så få säga — halfva skratt gaf åt det hela on färg af lek, som om riddaren sjelf icke tänkt på det inre sammanhanget i sina ord, eller som om han just genom sitt skratt velat dölja sitt medvetande af detta sammanhang. Plötsligen kastade sig riddaren in i portgången och stack sig undan bakom porten, der det redan rådde skymning. Nils Bosson såg förvånad omkring sig för alt finna orsaken till detta besynnerliga beteende. Men han såg intet. En qvinna kom gående gatan fram, men han kunde icke i bennes uppträdande finna en giltig förklaringsgrund, så mycket mindre, som när hon kom närnare, han i henne icenkändo en asflligsen fränka till hans morlader, herr Sven Sture. Till åldern var hon dock yngre än riddar Svens dotter och hans moder, fru Karin. Nils skullo gerna, om det