uppenbara motsägelser, den innehäller, tomligen svårfattliga, om ej obegripliga teorien om ,,Tro og Viden, hans bekante adjutant och den snillrike norske novellist och dramaturg, som vunnit lika mycken popularitet i Sverige och Danmark som i sitt fädernesland. Den föreställning, som vi fattade om tidskriftens framtid, tyckes vara på väg att realiseras. Den innehåller ganska värderika uppsatser, och isynnerhet får den, som önskar förvärfva någon närmare kännedom om den nämnda teorien, tillfälle dertill genom de populära uppsatser, hvari hr Nielsen tillämpar den på individuella företeelser på det psykologiska området, sädana som skalden framhåller. De äro ,,Om Selvforstaaelse med Henblik paa Shakespeares , Richard den Tredje och ,,Personlige Grunde. Af dessa tyckes oss den förra ega mest intresse och fördelaktigast vittna om författarens psykologiska blick. Vidare har han skrifvit en afhandling kallad ,, To slags Undervisning, hvilkens första afdelning framhåller de ofallkomligheter förf. anser vidlåda elementarläroverket, universitetet och folkskolan, märkligt nog utan att vilja deras resormerande, då han anser, att dylika ofallkomligheter måste nödvändigt vara förknippade med dessa iustitutioner, hvilkas stora vigt ban inser. Den sednare afdelningen, som mest slagit an på oss af allt hvad förf. skrifvit i denna tidskrift, visar på det klaraste behofvet och gagnet af folkhögskolorna, framhåller huru just det slags undervisning, som der bekommes, är af högsta betydelse, både såsom väckande och bildande för ynglingen, som lemnat kunskapsskolan (folkskolan), samt vederlägger kraftigt de anmärkningar, som riktats mot dessa inrättningar. Af Fr. Krebs förekommer en afhandling titulerad ,,Den sentimentale Humanitet, hufvudsakligen stödjande sig på en uppsats i en engelsk tidskrift. Vi vilja hoppas, att redaktionen icko delar de afskyvärdt reaktionära åsigter. som uttalas i densamma, och vi anse oss ega ett särskildt stöd för denna förmodan (om ock blott af partiell natur) i den värma, hvarmed hufvudredaktören uppträdt för folkhögskolorna och hela solkupplysningens sak. Den engelsko författaren och hans danska eko tro sig ha kommit underfund med, att i deras resp. länder pauperism och brott icke aftagit trots lagarnes reformerande i en mildare anda, trots hvad som gjorts af staten, välgörenhetssällskaper och enskilta menniskovänner för förekommande och afbjelpande utaf materiellt och moraliskt elände. Enligt dessa herrar begås brott, derföre att sängelserna äro mindre oangenäma vistelseorter än dej: fordom voro, liksom lättjan och slöseriet hos de lägre klasserna tillskrisvas dels förlitandet på menniskovännernas och sat-: tigvårdens understöd och dels den ovana I i vid arbete den uppvexande ungdomen tår i folkskolorna, der de inhemta för dem onyttiga, om icke skadliga, kunskaper. De: vilja derför att straffet för både gröfre och mindre förbrytelser skärpes. att dödsstraffet oftare tillämpas, att de fattiga framdeles, såsom förr var förhållandet, ej skulle bli föremål för kommunens omvärdnad, huru trävgande nöden än är, och att derjemte det skadliga allmosegifvandet skulle, upphöra. Den danske författaren vill dock att staten skall inrätta hospitaler och arbetshus cetc., men att intet understöd skall meddelas åt dem som ej intagas deri såsom medlemmar. Dock — han anser det äfven för statens pligt att hindra det! menniskor dö af hunger eller köld på vägar och gator; men huru detta skall kunna hindras, då ej något understöd gifves åt andra än sattighjonen, kunna vi ej inse. Att den nuvarande solkskoleundervisningen skall inskränkas, om ej afskafsas, tillhör detta system, som afser att räddalandet från följderna af den förderfliga !; ,sentimentale Ilumanitet, som allt för J länge rådt. På det man man ej må trolg att vi öfverdrifva, hänvisa vi läsaren till g 1 1 E 1 denna uppsats i andra och tredje häftet! af tidskriften. IIan skall då bland annat finna, att den engelske författaren — utan att motsägas af den danske — anser att vissa råa och våldsamma missgerningar böra följas af kroppsstraff eller andra vanärande straff, såsom t. ex. ,, Gabestokken.!; Lyckligtvis torde en reaktion, sådan som : den åsyftade, vara omöjlig i alla europeiska kulturstater och således äfven i Danmark och Ungland. I vårt land skall näppeligen någon enda röst numera höjas ( för densamma, och det svenska folket skall. i stället för att söka motarbeta det sociala onda, som de begge författarne klaga öfver, genom en harbarisk — en verkligt okristlig reaktion, bekämpa det genom att fortgå på den väg, som hr Krebs funnit för godt att kalla den sentimentala humanitetens. — — — — — — Dland de öfriga uppsatserna i de sju häften, vi ha framför oss, märka vi af Rudolf, Schmidt Lt Folkeeventyrs For— —