handlade sina lisegna underhasfvande med upprörande grymhet, utan att landets myndigheter kunde blanda sig i saken. Lyckligt har i sanning Sverige varit i jemförelse med det sydliga brödrarikel, då dess allmoge aldrig varit trälbunden, och det ej varit tillåtet för den svenske ädlingen att misshandla sina underhafvande genom tortyr, att efter godtycke beröfva honom lif och egendom. Lörbittringen öfver ett sådant missbruk af jorddrottens rätt gaf anledning till den profetia, som den misshandlades hustru uttalade öfver den adlige tyrannen och alla hans efterkommande, och som kallades , Tranens VYVarselt. I första delen af arbetet visas, huru den slår in på den obarmnertige förtryckaren sjelf, och i den sednare huru hans ättlingar undergå det dem förutsagda olycksödet, dock så att den siste af dem endast genom ädel sjelfuppoffring och ej i följd af tvingande nödvändighet kommer att intaga den förödmjukande ställning, som blifvit honom spådd. Den bäst tecknade gestalten i den förstadelen är Henning Graabuk, krypskytten, som rymmer ur den fängelschåla, hvari egendomsherren låtit inspärra honom, några timmar innan denne skulle låta afrätta honom, och som sedan blir anförare för en af de små bondehärar, som söka bibehålla Kristian II på tronen, men slutligen går öfver till filtherren Johan Rantzau, som kämpade för den nyutvalde Fredrik I. Åfren Rantzau är väl skildrad. De älskande tu likna deremot dimfigurer, och VIislert väcker, oaktadt den vigtiga roll han spelar, icke synnerligt intres Gyldings Arving heter den första berättelsen i det sednare häftet. Också här skildras en Gylding, som vill begagna sig af den adlige jordegarens rätt att efter godtycke beröfva en medmenniska lisvet, men här hotar tilldragelsernas gång att taga en tragisk vändning, då det är hans egen för honom obekante son, som han vill låta hänga. I denna berättelse finna vi verkliga typer ur olika samhällsklasser. Sören Graa är en förträfflig rådman och snickare trån slutet af det sjuttonde århundradet, och hans hustru är honom värdig. Mads Söndesko Skram är äfven väl tecknad. Men hvad beträffar Ilenning, som är af zigenarblod, så tyckes oss det underligt, att förf. icke låtit honom röja, att han ärst en eller annan af de egenskaper, som karakterisera hans stam. Vidare synes det ej rätt naturligt, att den unge man, som ansetts vara en zigenare men i sjelfva verket var godsegarens son, flydde när hemligheten af hans börd blef upptäckt, För denna handling har förf. ej anfört något skäl. ,Böret Ryg heter den andra novellen i detta häfte. Den är den mest lyckade i ,Tranens Varsel. Konsul Graa är ypperlig med sin godmodighet, sin ötverdrisna ömhet mot den förgudade dottern och sin svaghet för allt hvad som är förnämt. Claudia är just sådan som man föreställer sig en flicka med goda anlag, som blifvit bortskämd från sin tidigaste barndom, som uppfostrats i allsköns lyx och öfverflöd och fått hvarje nyck tillfredsställd af denne fader, som hon kunde linda om sina fingrar, som det expressiva ordspråket lyder. Jarlstad är en ädel och originell personlighet — kanske för mycket för nutidens uppfattning. Då konsuln var utomordentligt rik, och då Claudia var hans enda barn, är det svårt att inse, hvarför ej Jarlstad mottog af denne sin svärfar det honom så beredvilligt och hjertsligt erbjudna understöd, som skulle satt honomie i tillfällo att äfven på sin lilla jutländska egendom bereda sin unga maka ett lif, som bättre öfverensstämmer med hennes smak och vanor. Det är desto besynnerligare, som han derigenom skulle I blifvit i tillfälle att tillfredsställa den böjelse, som starkast karakteriserade honom — böjelsen att bistå de nödlidande och betryckta i hans hembygd. Förf. bar ej motiverat Jarlstads handlingssätt i detta fall, och detta torde kunna betraktas såsom en brist hos den för öfrigt utmärkta novellen. Clandias förändring är enkelt och naturligt skildrad. I synnerhet är den gamla baronessans medverkan dertill talangfullt framhållen. Vacker är scenen, sdå Claudia nödgar sin fader att hjelpa henne med anordnandet af måltiden åt de brandskadade. Kort sagdt, den begåtvade I danske novellisten har här ej förnekat sig. For Ide og Virkelighed, ct Tidskrift sudgive af I. Nielsen, Hj. Björnson og ud. Schmidt. Kjöbenhavn. Chr. Steen Söns Forlag. Louis Kleins Bogtrykkeri. För åtskilliga månader sedan anmälte svi det första häftet af denna tidskrift, som, enligt hvad titelbladet utvisar, redigeras af upphofsmannen till den mycket omtalta och ombeskrisna men i följd af de PRIVATE RS TTT ANNAS NT PENN ORAL SEA