buller till någon stillare hydda, ämnar den 12 Januari öfverlemna sin portfölj, sin rang och sin lön åt nuvarande chefen för civildepartementet hr Adlercreutz. Icke omöjligt är att regeringen sedan föreslår riksdagen att bevilja en pension åt excellensen De Geer. Chefskapet för civildepartementet, sålunda ledigt vordet, skulle, säger man vidare, anförtros åt den nyblifne landshöfdingen i Westerås län, hr Charpentier, hvilken förvärfvat sig anseende som skicklig embetsman och hvilken man från den officiela sidan ville i sistlidne Augusti månad uppställa som kandidat till riksdagsmannaskap för hufvudstaden. Ilans äsigter rörande såväl politiska som administrativa och ekonomiska ärender gå i samklang med den nuvarande ministörens, och han skall visst icke afvika från hvad som tyckes vara dess sansade tänkespråk: den går aldrig för långsamt, som går mot ett godt mål. Vi återgifva dessa rykten med all möjlig reservation och vilja uttryckligen säga ifrån, att de äro gängse inom kretsar, der man gerna önskar att frih, De Geer må afgå. D. N. omtalar vidare: ,Om vi ej äro oriktigt underrättade, har kammarherren Gustaf Fahnehjelm med Nyårsdagen inträdt eller skall en af dessa dagar inträda i direktionen för kungl. teatrarne såsom andre direktör för att handhafva repertoiren och det litterära facket, medan hofmarskalken af Edholm förvaltar ekonomien. Om afsigten härmed är att låta kammarherren Fahnebjelm, sedan han gjort sina prof, med nästa spelårs början ensam mottaga styrelsen öfver teatrarne, så har Högste Befälhafvaren öfver teatertrupperna å Stora och Dramatiska scenen uppenbarligen lyckats träffa ett serdeles godt val, ty br Fahnehbjelm är för det första ledig från andra sysselsättningar, enär han på tjenstemannabanan ej brytt sig om att svinga sig upp till något högre än t. f. tjenstebiträde åt chefen för ärendena angående den högre undervisningen; för det andra bär han en sådan titel, som lärer vara oundgänglig för att kunna förvalta de kungl. teatrarne; och för det tredje har han under en temligen långvarig tjenstgöring i riddarhusets kansli iörvärfvat sig den kännedom om de medel och utvägar, som böra användas för att för sina afsigter bearbeta riksdagsmän, hvilken blir behöflig i fall man nödgas anlita riksdagens bistånd till reglerande af de kungl. teatrarnes affärer.