Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1870, sida 3

de ämnen. Den vå bekante björnjägaren unge Lars Larsson i LÄngflon skrifver den 11 Dec. till en af sina bekanta i Karlstad bland annat följande angående sina hjörnjagter: Den 19 sistl. Oktober sände jag Olof Danielsson i Längflon söder ut åt Hassvandahled för att söka holma björn. Han påträffade dock intet spår, men undersöker temligen noga terrängen och påträffar flera gamla iden, dock tomma. Slutligen varsunar han ett hål under en större sten och b gifver sig dit för att äfven undersöka detta, och just som han tittade in reser sig hjörnen och kommer emot honom med ett farligt brummande. Olof tycktes icke anat en så: uppenbarelse, ty han bar ännu bössan i fodralet och var således oberedd att möta besten; tog derför till sö:terna så fort kan kunde, men enafvade och föll, hvarvid ljörnen sprang honom så nära förbi, att han kunnat taga i honom. De skiljdes således åt oskadade båda två, men Olof släppte ej björnen för det, utan gick efter honom flera dagar, bomade honom tvenne gånger, utau att lyckas få honom qvar. Slutligen bar det östernt på Lima skogar till sjön Löten; men som qvällen föll på och Olol ej rätt kände marken, uppsökte han Löt-O!of, som äfven är god björnjägare, och fick honom med sig påföljande dag. Björnen hade emellertid gått upp i ett stort berg, kalladt Dalberget, der han ånyo holmades. Säkra på denna holmning kunde de dock Blanda En björnhistori