Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1869, sida 3

Litteratur Beadens krona. In dit al -Eshern Stockholm. t Bonniers förEx ue är detta avbec telbladet. Så är det emte ir det mycket annan git sig för att skrifva ot cpi skulle vara något i sam: Juan eller ,Adam Homo en då nu fört i Paludan M biyser men derhar taom, som g som eller den, förande att 1 pocmet ed 3 alla sina fedsterkom att innebära öfver litet poe Hvad är det då, som han gifvit allmänEn berättelse ständigt albruten af — ja, ännu längre allaadlingoch polemiska uffiggter Pn det sociala, raligiösa och litterära om är på vers — på des tanke för sx nka digressioner från ämnet na gansa mycket versifierade tiduingsar tiklar. Det förekommer oss till och med, som om den, hvilken börjar sidan 40 och tad mot ,, Dagblads-kritiken, denna ba barbar-, stått för någon tid sedan xi att t lä i obunden stil såsom d Stockholmsposten. My het, mycken syndighet och äfven nd qvickhet anträslas här och der i dens kronar, men af inspiration nn dast undantagsvis något sp Öfverallt refles an ingensetles fantasi eller a verser i hela ,,tdikten, som bära prägeln af poetisk uppfattning, åro de, san stå på det I första bladet. och de, s skildra en qvinnas hand (sidd. 50 och 51. IIVxarlör d använda rim och meter? IIVarfor ej berätta och kritisera de sociala mi sstörhällandena och imissrigtninge fö tendensromanen vanliga chunina ilen: Hvad de åsigter betri svin fört. uttalar och söker gilva krate genom ett de taljeradt a sumonterande, så knuna vi eo instämma i alla, men då on polenik emot dem, som misshaga oss, skul i för långt, vilja vi semna dun i sit endast nämnande att det anrip mot eti par af vår trosläras ! Idogmur, som börjar 139, väl svårligen skall kunna anses vara på sin plats ens af dem, son dela förf:s reli rtygelse. Tramställningssättet är kraftigt, siun dom ,mustigt och till och med plump — något, som väl beror i väsendtlig mår på sjeliva ämnets skabrösa miur, hik tionen är ganska ledig, Mm då det af ,,ottave rime är svårigheter, som man i: ste vara en Ka Kullberg eller en Acharius lör ait kunn: I besegra, händer det icke så sälaa at d rytmiska lagarna kränkas och avt rim a den djerfvaste och mest stötande hoskat tenbet komma zum VorscheinÄfrestade att a