Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1869, sida 3

Törliden vår öv Madagaskar till kri delar ett bref från e ck drottningen I endomen. Nu ned-å V. Pool, dateradt hufvudstaden den 2 September, att drottningen låtit oslentlig li uppbränna de omlalade a sudabillerua, 5 fleste innevånare i landskapet Ic I h ulvudstaden och universite tet äro i me och öf i på den korsföste. De ende, som! litvit trogna den gamla h etets professorer, mpolprest erne, samt D, uht unlom vi så iu kalla en del af deras lir Kort efter sin öfvergång bade år igen befalit, att ett kristet kapell ekule! för hennes räkning uppföras i den hel byn, och i somras blef på hennes premier. jue ministers befallning trästängslet, som omatgudatemplet, nedrifvet, under föredning att det missprydde platsen. Tempelpr esterna, som tillika äro medlemmar af adelsklassen och i denna oge skap sjellskrifna riksdagsmän, dolde icke sitt missnöje häröfver. De antogo en hostande hållning och läto förstå, att de sudar nog egde en medicin, medelst hämd lUmdagas på den aft. nerrskarinnan. De höllo rådslag och slöto att den S September samlas i out vudstaden för bilda ett slags urtu rik sdag. skedde ! as gal vän 2.0 ken 1 ifven. De samlades med åbesina privilegier, och drottnir deremot. Men medar me, höll drottningen j: konselj, i kake. js, att förste sekreteraren och andra höga embetsm inde j intet sta skalle begikRa sig till tempelbyn och upporanna algudarne, innan deras väktare -männen begäfvo sig genasti edda med en af premiern undertecknad skrifvelse, som bemyndigade dem att taga templet i be. ittning. Nyfikenheten lockade hela ,, universitets ungdomenbyus hela öfriga beso ning till stället. Det var med häpnad deln bevittnade 2 — och deras tje d åtgöranden. b arne till det nedbrutna tempt hopsamlades till ett bål, om ) ppnades — de mystiska Tempeldörrarne ö ka ingen oinvigd i dörrarne, inom hvil fått sticka näsan. Ut bars hvad templet innehöll, det ena heliga redskapet efter! det andra, och slutligen sjelfra gudabilderna, för alt kastas i bälets lågor. Först kom ordningen till den långa sta som vid högtidiiga processioner plägade bäras framför den förnämste guden. D.r-i efter till tolf tjurhorn, myck ket heliga tin-O gestar, hvilka i som rökelselar och 1 i 1 3 5 I pf! 1 i 2 hundraden tjenstr: rjort a vigvattenskärl; vidare till tre skarlakans-röda parasoller och en silkesslöja, hvarmed guden under processioner varit betäckt för den profana hons blickar; ytterligare till den heliga förbundslådan, ett urholkadt, med siden öfverspänds trästycke, hvari guden förvarades, samt slutligen ull guden sjelf. Ingen af samtliga de närvarande hade sett, huru han i verkl ligheten tog sig ut, ty eni de förn mste tempelpresterna ansågos ige att skåda honom ansigte mot ane eler mägtige att fordraga hans majech Nu mställdes llan obeslöjad inför folket — och öfverraskningen var allmän. Guden bestod helt) enkelt af två 1öda sidenremsor, tre fot långa och tre tum breda, förenade i midten med en träbit, stor som en manstumme. Detta var Madagaskars högste gud, hvars beröring helgade och hvars; grannskap skyddade mot allt ondt. Ni kan icke bränna upp honom; han är å 8 — i 8 Nn d 1 sa — ——8 —— —7 — en gud! -Iåtom ekreteraren; statss ropade äskädarne. oss försökar, ,är han en gud å bin svarade förste ner han icke, och då är ingen skada 0—. om vederfaren. in af helgerånarne fäste guden på änr af en käpp och höll honom öfver etden, för folket riktigt skulle se, omj han brann eller icke. Ack, han bestod ej eldprofvet! Ilan brann, såsom silke och trä brinna, och var inom några ögonblick aska. 1 Kö herelter audarne. kom ordningen till de lägre En af dem var ingenting annat än en liten låda, fylld med sand; en annan bestod af tre runda träpinnar, förenade med en silfverkedja. Den sistnämnde lär ha utgjort föremål för djupsinniga in de: ingar af mer än en pater Eckart ud de skolastiskt bildade tempelpreFokhopen tog saken lugnt, men på ma gång allvarligt. Ea deputation sändes till drottningen med foljaude enkla f hÅem skola vi nu tillbedja, sedan vi föricat våra gamla gudar? Drottningen har skyndat att besvara frågan. Hon uppmanade de infödde kristne — sådane finnas många på ön, fastär elier emedan de för ett antal år sedan grymt sr )a — hon uppmanade sina kristna undersäter att skicka lärare till hedningarne, och de hydde med glädje kallelsen. Al 280 städer och byar i lands pet Imerina hade 120 redan kristua k xor, och från dessa utsändes lärare till de KaYHuru skall det under sådana förhå den gå med det olyckliga maskareniska universitetet? Eller rättare: huru skall de gå med Madagaskar och verlden, sedar stidens oro och dagens opinionsvindarvuunit denna seger öfver det gamla bePröfvade som hade århundradens helgd Jöch härllulit ur vädernas visdom? Prolfesorerna-tempelpresterna hafva sannolikt endast det mest dystra svar på detta sr mål. ,Den organiska utvecklingen af n s kaleriska 1 tionens lif i är genom derna så plötsliga, utan 5 r gjorda förändring örmedlande öfvergånafbruten, oci framdi allt: de djupsinniga teorierna öfver nus med en vilkrerkedja förenade träpinnarne blilva hädanefter icke beundrade, utan hänvisade till skräpvrän. Gentemot det löje, som asslöjandet af gudabilderna framkallat, påtaga professorerna förmodligen en lörnäm mine och tala om den Ia ka ytlighet, som ej förstår att skilja mellan Må det lända dem symbolen och tanken. till tröst! Madagaskar har i sjelfva verket länge varit moget för kristendomens emottagande. Detta bevisas af det faktum, att kri