AND Då jag den följande morgonen na det för mig väl be rude en omständighet r alla deruti stodo öppna, och iuven por DP; Papper lägo krings ztrödda vid tröu, och en piga med en qvast syntes kad 1 alla sram till herme. — De äro borta! ropade hon innan jag ha um fråga om Gagins voro hemma. Borta? upprepade jag. — — Huru, borta? Hvart ha de då gått? — De reste i morse klockan sex och ha inte sagt hvart de reste. Men vänta, vi är väl herr N.? — Jag är herr N. — Wärdinnan har elt bref till er. Flican gick in och återkom med ett bref. — Se der är det. — Men det är inte möjligt. Hvad beI r della? — sade jag. Pigan stirrade några ögonblick på mig och började deretter att sopa. Jag öppnade vet. Det var Gagin,