Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1869, sida 2

eken med oemotståndlig kralt, då jag bäkI vade för möjligheten af en olycka och bör: söka samt ropa henne; men då var let redan för sent. ,Det är ju omöjligt! skall mun invända; jag vet icke om de jär möjligt, — men jag vet att det är late Assja hade icke rest bort, om hon hatt den minsta anstrykning af koketteri, och Om heunes ställning ej hade varit falsk. ilon förmådde ej fördraga hvad hvarje annan skulle hatva fördragit; detta hade ej förstatt. Min onda demon aterhöll jag SD ännelsen inom mina läppar, då jag i sista gången sammanträffade med Gagin vid fönstret, och den sista tråd, som jag nun hade kunnat fatta, undgick mina händer. OR n samma dag återvände jag med mia packade kappsäck till staden L. och tor till Köln. Jag påminner mig, att angten lade redan ut och jag tog i andanom atsked af de or och alla dessa stil len, hvilka jag hädanefter beständigt skulle minuas, då jag såg Hannehen framför mig. Hon satt på eu bänk vid stranden. Uennes ansigte var blekt, men icke sorgset; en ung, vacker karl stod bredvid henne och berättade leende något för henne; på den andra stranden af Rhen sågo vi den Illa madonnabilden sorgset framblicka ur den gamla ekens löfv