Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1869, sida 2

handlat samvetsgrannt, — sökte jag inbilla mig sjelf. — Lögn! Var detta då det slut jag verkligen hade önskat? Är jag då i stånd att skiljas från henne? Kan jag förlora henne? Vansinnige! Vansinnige! upprepade jag förbittrad. Emellertid hade natten inbrutit. Med snabba steg ilade jag till det hus, der Assja bodde. XVIII. Gagin kom emot mig. — Har ni sett min syster? ropade han redan på afstånd till mig. — År hon då inte hemma? frågade jag. — Nej. — Hon har då inte återkommit? — Nej. Förlåt mig, fortfor Gagin. — Jag uthärdade inte längre, jag har, mot vårt aftal, varit vid kapellet; der var hon icke; hon måtte således inte ha gått dit. — Hon har inte gått till kapellet. — Och har ni ej sett henne? — Jag måste bekänna att jag har sett henne. — Hvar? — Hos fru Luise. För en timma sedan skiljdes vi, tillade jag, — jag trodde bestämdt att hon hade återvändt hem. — Vi skola vänta, sade Gagin. Vi gingo in i huset och satte oss bredvid hvarandra. Vi tego, ty båda voro vi illa till mods. Alltjemt blickade vi mot dörren och lyssnade. Slutligen steg Gagin upp. pp Nej, jag uthärdar inte längre! utropade han. — Hon tar lifvet af mig. — — Kom, så skola vi söka efter henne.