Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1869, sida 3

UTRIKES. Dagens post. ÖSTERRIKE. , Neue freie Presse, äinrikesministern Giskras organ, skrifver den 24 dennes: Julen skall förgå, utan att bringa den förväntade lösningen af ministerkrisen. Det är ett faktum, att kejsaren hittills — efter återkomsten från Pesth — icke konfererat med någon af de fem författningstrogna ministrarne, och såsom ganska betecknande för situationen ft förtjenar anföras, att den i Krakau utkommande titningen ,Czas meddelar, att kejsaren skulle hatva erbjudit jordbruksministern grefve Potocki presidentskapet i en ny ,utjemningsminister, hvilket denne dock afslagit. Det säges officiöst, att ministerens minoritet icke öfverlemnat något memorandum, utan blott inlemnat sin afskedsansökan med den motiveringen, att det, sedan majoriteten ensam för sig öfverlemnat ett memorandum, icke för minoriteten återstod något annat än att begära afsked. Enligt andra meddelanden skulle majoritetens memorandum af kejsaren hafva blifvit förelagdt minoriteten, på det densamma måtte uttala sig deröfver. I ett sednare nummer af samma tidning heter det: , Minoriteten i förening med rikskanslern Beust har visat sig stark nog att fördröja lösningen af ministerfrågan. Den 8 Januari skola adressförhandlingarne börja i utskottet; man skall då få upplysning om, huru länge det ännu skall lyckas att genom diplomatiska konstgrepp upprätthålla den tvetydighet och oklarhet, hvaraf situationen lider. Dessa yttranden äro betecknande för den otålighet, hvarmed Neue freie Presse fordrar minoritetens i ministeren afgäng. Enligt en korrespondens från Wien till ,,Augsb. allg. Zeit. har kejsaren tillkännagifvit, att han icke kan inlåta sig på nägon icke-konstitutionell lösning af konflikten, utan atbidar resultatet af adressförhandlingarne. FRANKRIKE Forcade de la Roquette har, som förut är meddeladt, uppträdt som kandidat vid det val, som den 3 Januari skall 1 departementet Lot-et-Garonme. Ilan har af denna anledning emlirdet följande skri velse till valmännen: ,Efter en lång och hedrande bana, egnad åt fäderneslandets tjenst i representativa forsamlingarne, har vicomte de Richement blifvit upphöjd. till senator. Jag söker härmed äran att aflösa eder gamle deputerade hvilken jag räknar bland mina vänner. Det skulle vara mig kärt, om det offentliga lifvets pligter skulle befästa de band, som under en lång följd at år sästat min samilj vid departementet Lot-et-Garonne. I kannen utan tvifvel mina politiska åsig Jag har ofta haft tillfälle att utveckia dem offentligen på de olika platser, jag innehatt i statsrådet och ministören. Det har under innevarande år fallit på min lott att understödja den senatskonsulta, som stadfäster föreningen mellan kejsardömet och friheten, — det är ett ädelt värf, hvars storhet och svårigheter det är lika nödvändigt att vara öfvertygad om. Om I hedren mig med edra röster, får jag eder att tacka för äran att som deputerad kunna frsvara denna handling inför lagstiftande församlingen. De frågor, som angå Jordbruket, bandeln och industrien, ha i 10 år utgjort föremål för mina studier. Sedan jag 1860 hade blif nämnd till generaltulldirektör, deltog jag i fi betena för handelstrakta derefter har jag flera gånger försvarat dessa, sedan jag öfvertagit posten som minister för handeln, jordbruket och de allmänna arbetena. Jag skall fortfarande för ,