Jag. — Må göra, men ni gifter er dock inte med Assja. Han aflägsnade sig, men jag kastade mig på soffan och tillslöt ögonen. Mitt hufvud svindlade, ty för många intryck hade på en gång drabbat mig. Jag förargades öfver Gagins öppenbjertighet, äfven på Assja var jag förargad; hennes kärlek både gladde och förvirrade mig. Jag kunde ej begripa hvad som kunde hafva föranledt henne att meddela brodern allt, nödvändigheten af ett raskt afgörande beslut plågade mig. — — Att gifta sig med en sjuttonårig flicka af ett sådant lynne; hur är det möjligt? sade jag till mig sjelf och steg upp.