Ett ljud likt en afbruten suck träffade mitt öra, och jag kände mitt hår sakta beröras af en hand, hvilken darrade som ett asplöf. Jag upplyftade hufvudet och blickade henne i ansigtet. Det föreföll mig likasom förvandladt. Uttrycket at ångest hade försvunnit från detsamma, blicken sväfvade långt ut i rymden och drog mig med sig, läpparne voro något öppnade, pannan blek som marmor och lockarne ullbakakastade likasom af en stormil. Jag glömde allt, drog henne intill mig; schalen halkade ned från hennes skuldror och hennes hufvud sjönk mot mitt bröst, och mot mina brännande läppar — —