Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1869, sida 2

va vi nemligen fätt emottaga en reklamation, hvaruti herr L. dels bestämdt förnekar, att någon lekoration blifvit öfverlemnad åt vicekonungens moder, dels säger sig icke hafva hört herr Demirzian vid ifrågavarande tillfälle vidröra några poitiska frågor. Vi hafva från vår korrespondent begärt hans förklaring i saken. Emellertid torde vi redan nu böra fästa uppmärksamheten derpå, att O. v. K. uarig uppgitvit sig hafva varit vid ifrågavarande illfälle närvarande, och att han förmodligen blifvit missledd af den, som meddelat honom den detaljerade beskrifningen på ceremonien. Det besynnerligaste är dock, att O. v. K. skickat oss herr Demirgians tal på fransyska, ord för ord afskrifvet. Af hvilken har han fått detta tal? Månne af herr Demirgian sjelf? Härom hoppas vi att af O. v. K. erhålla uppiysning, och vi skola icke dröja att, så snart vi fått den, meddela våra läsare densamma. Otverstelöjtnant Leijonanckers reklamation är af följande lydelse: Vid min återkomst till hufvudstaden har det väckt min uppmärksamhet att i tidningar läsa ej med verkliga förhållandet öfverensstämmande beskrifniogar på öfverlemnandet af svenska ordensdekorationer till vicekonungen af Egypten. Då jag dervid var närvarande, anser jag mig böra meddela hvad jag vid detta öfverlemnande sett och uppfattat. Stallmästaren Demirgian hade fått i uppdrag att öfverlemna dekorationer till de ordnar, som vicekonungen, hans son och några högre egyptiske tjenstemän af H. Maj:t erhållit. Han anmodade då de i Cairo varande svenske officerare, deribland undertecknad, äfvensom svenske vice-konsuln Barrera att vara honom följaktige vid fullgörandet af detta uppdrag, hvilket vi ej funno någon anledning att undandraga oss. Dervid yttrade hr Demirgian till vicekonungen på franska språket några ord, innehällande vid sådana tillfällen vanliga komplimenter, men vidrörde ej, såvidt jag och, som jag är fullt öfvertygad, äfven de öfrige svenskarne, kunde uppfatta, några politiska frågor. Ej heller har jag hört ett ord om någon dekoration till vicekonungens moder, och då dekorationerna förut hos hr Demirgian oss förevisades, fanns deribland ingen sådan. Jag är derföre personligen öfvertygad att den färg, som tidningarne gifvit åt en ganska vanlig ceremoni, är grundad på felaktiga uppgifter. Stockholm den 21 Dec. 1869. F. W. Leijonancker. Ej annat än vi förstå, har hr Leijonancker härmed bekräftat den berättelse, hvilken förefaller alla orimlig. Det omtalade upptåget har verkligen passerat; ordensdekorationer hafva blifvit utdelade, trots Posttidn:s förnekande, och det är endast rörande Vasaordens kommendörsbands öfverlemnande till vicekonungens moder, hvar— — Uw — — — — — — — om hr L. ,ej hört ett ord. Talet har verkligen blifvit hållet, ehuru hvarken hr L. eller de andra svenskarne förstodo att det innehöll några politiska anspelningar, hvilket också var rätt ursäkligt, då de endast hörde talet uppläsas, hvaremot hr 0. v. K. tydligen fått en afskrift af originalet. Vi vilja för vår del ej taga saken alltför seriöst, ehuru uppträdet är oangenämt, såsom sårande vår nationalkänsla, i det att vår regering blifvit derigenom ställd i löjlig dager. Att saken emellertid kanibetraktas ganska allvarsamt visa följande betraktelser i det norska Aftenbladet: ,De förenade rikenas utrikesminister är svensk embetsman och står icke till ansvar inför det norska storthinget. Hvad han deremot alltid måste göra afseende på är, att de rikens värdighet och intresse iakttagas, för hvilkas utländska politik han är ansvarig. Men detta skall icke kunna ske, om han samtycker till att det drifves en annan politik, som på egen hand gifver löften och åtager sig förpligtelser, en politik, som icke begagnar sig af de författningsenliga formerna. I det ögonblick en kunglig hoftjensteman uppträder såsom de förenade rikenas ministre plenipotentiaire inför en främmande monark, utan att dertill på regelbunden väg rara ackrediterad, och öppet proklamerar löften med afseende på de förenade rikenas utrikespolitik, har en splittring inträdt mellan konungamaktens innehafvare och utrikesdepartementets chef, hvarvid man svårligen kan tänka sig, att utrikesministern kan eller vill qvarstanna på sin ost. P Antingen har hr Demirgian handlat på eget ansvar och har då, genom att i sina upptåg inblanda de förenade rikenas politik, så groft förgått sig mot rikenas ära, att det icke är tänkbart, att II. Maj:t längre skulle kunna behålla denne man i sin tjenst eller tillåta honom att bära de hederstecken, med hvilka han blifvit öfveröst, bland andra den norska S:t Olafsorden. Eller också har han handlat efter uppdrag af sin herre; i detta fall är ledningen af rikenas utrikespolitik de facto fråntagen den ansvarige ministern och öfvertagen af den oansvarige konungen. Den tredje möjligheten, att han skulle hafva uppträdt på regeri gens vägnar, är utesluten genom Postoch InrikesTidningens förklaring om motsatsen. Ett ,jordbrukets betryck öfverklagas äfven i Amerika, vålladt af öfverflöd på spanmål. Se här hvad den i Chicago utkommande Svenska Amerikanaren skrifver härom: 5Öfverallt klagas på dåliga tider och brist på pengar, och sällan har under en sådan årstid som denna, då skördarne blifvit inbergade och äro färdiga för marknaden, affärerna legat så nere som nu. Icke blott farmaren (jordbrukaren) lider af tryckningen, den utöfvar sin inverkan på hvarje affärsgren. Farmaren vill ej sälja sin spanmål i anseende till de låga prisen, eller, om han säljer, realiserar han så litet derigenom att han ej kan uppfylla sina förbindelser. Köpmannen måste hjelpa