Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1869, sida 2

Hela denna dag förflöt på det angenämaste sätt. Vi voro glada som barn. Assja mycket älskvärd och naturlig. Det var en glädje för Gagin att betrakta henne. Jag aflägsnade mig sent. Då jag hunnit midt ut på Rhen, bad jag färjemannen att låta båten drifva med strömmen. Gubben tog in årorna och den majestätiska floden bar oss sakta framåt. Medan jag såg mig omkring, lyssnade och återkallade det förflutna, erfor jag på en gång en hemlig oro i mitt bjerta. — Jag riktade ögonen mot himlen, — men på himlen var ej heller lugn; med sin strålande stjernehär var ban i beständig rörelse, gnistrade och darrade; jag lutade mig ned öfver vattnet, — men äfven der, i det dunkla, kalla djupet, flammade och dallrade stjernor; öfverallt mötte mig oroligt if — och oron inom mig sjelf tilltog. Jag