Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1869, sida 2

IX. Assja mötte oss i förstugan; jag väntade att hon åter skulle skratta, men hon jträdde emot oss blek, tyst och med nedslagna blickar. — Här är han igen, sade Gagin til henne, — och märådet har varit haus egen önskan att äterkomma. Assja betraktade mig med en srågande blick. Jag räckte henne handen och t denna. gång varmt hennes fin: Det gjorade mig verkligen on nu förstod jag mycket, som förr vilseledt mig i afseende på henne; hennes inre oro, nennes anstötliga sätt, hennes sträfvan att visa sig annorlunda än hon var, — allt hade nu blifvit tydiigt för mig. Jag hade kastat en blick i denna själ, en bestä ryckning qvalde henr ngestful pade och arbetade de men hela hennes vä sanning. Jag förstod nu hvarför denna esynnerliga Hicka drog mig till sig; icke blott hennes täcka gestalt, men isynnerhet hennes själ behagade mig. Gagin stökade wmed sina teck ningar; öreslog Assja att med mig söretaga en bromenad genom vinberget. Med glidtig beredvillighet gick hon in derpå. tego till hälften utför berget och satte oss på en bred platå. — Och ni har ej haft ledsamt utan oss? började As — Har ni då min frånvaro? Assja betraktade mig frå — Ja, svarade hon. — 29 bland bergen? fortfor hon, -— äro de högar Högre än molnen? Berätta för mig hvad om henne: int någon ledsnad under sidan.