Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1869, sida 2

— — — —— —— men var tillika stolt öfver henne. h ner att hon visste och vet mycket, som man ej borde veta vid hennes ålder. — — uen ligger väl skulden dertill hos henn Ungdomskraften kokade inom benne, biodet sjöd, och ingen hand fanns, som kunde leda henne. Fullkomligt oberoende i allt! Men kan sådant bäras med lätthet? Hon ville ej stå efter undra fröknar. Hon kastade sig öfver böcker, men hvad godt kunde vil åstadkommas deraf? Det regellöst började lifvet fortfor att utveckla sig regellöst, men hjertat förblef ofördersvadt och förståndet sundt. Och sålunda såg jag mig vid tjugo års ålder anförtrodd omsorgen om en tretton års flicka. De första dagarne efter min fars död förorsakade ljudet af min röst en slags seberryckning hos henne, mina smekningar gjorde henne svårmodig, och först småningom vande hon sig vid mig. Och sednare, när hon hade förvissat sig att jag verkligen betraktade henne som min syster och älskade henne som en syster, fästade hon sig innerligt vid mig: hos henne är ingen känsla half. Jag förde henne till Petersburg. IIur mycket det än kostade på mig, måste jag skiljas från henne, ty hon kunde ej bo tillsammans med mig. Jag satte henne i!: en af de bästa pensionsanstalter. Assja insåg nödvändigheten af vår skiljsmessa, f men den kostade henne en sjukdom, 5onist l a var nära att döda henne. Småningom lugnade hon sig likväl och tillbragte lyra år i pensionen, men förblef ätven der, mot I min förväntan, nästan densamma som förr. : Anstaltens föreståndarinna beklagade sigjs ofta för mig: — Bestraffa henne, sadeln