Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1869, sida 2

UTRIKES. . FRANKRIKE. Ännu vet man ingenting bestämdt om den nya ministeren. Allmänna meni synes vara, att beslut skall fattas först efIter valbrefvens pröfning. Att den gamle ministören går på sina sista ben vill emellertid synas af ett yttrande, som inrik (ministern Forcade de la Roquette nyligen haft till en medlem af lagstistande församlingen; han sade nemligen: ,Jag bar endast några få dagar qvar i inrikesministören; jag är minister blott till namnet, men man måste alltid vara på sin post intill sista ögonblicket. Jag vet mycket väl, at min politiska bana dermed ej är slut; kejsaren vet det äfven, och han skall af detta skäl icke heller erbjuda mig någon plats i senaten. En passant få vi nämna, det Forcade förmodas skola blifva president i conseil detat. Som man af våra telegrammer erfarit, ha två ministerlistor förekommit; i begge upptages grefvo Napoleon Daru som ministerpresident. Daru synes också under sednaste tiden hafva intagit samma ställning till kejsar Napoleon, som Ollivier förut innehaft. Den sistnämnde upptages dock i de begge ministerlistorna, i den ena som inrikesoch i den andra som utrikesminister. Den vigtiga position, som grerve Daru i denna stund intagit, har väckt rätt mycken uppmärksamhet, enär han under de sednaste 20 åren nära nog stått utom politiken och ännu icke med någon glans uppträdt i lagstiftande församlingen. Alla partier öfverensstämma i det omdömet, att hans heder är öfver allt tvifvel, samt att han är en man afutmärkt förstånd; dertill kommer, att han har en ofantligt stor förmögenhet. Det säges, att grefve Daru gjort ett särdeles godt intryck på kejsaren, men att han gjort till vilkor för sitt inträde i ministeren, att! prinsarne af Orleans skulle få rättighet att återvända till Frankrike. Kejsaren — så tillägger ,,Figaro — svarade hä på: ,, Det är republiken, som gjorde dem landsflyktiga. Då Ni återkommer, skola vi ytterligare samtala om denna intressanta angelägenhet. I lagstiftande församlingens möte den 15 dennes angrep republikanen Bancel med mycken ighet giltigheten af Clement Duvernois val, i det han betecknade den sistnämnde, redaktör af Peuple frangais, som Qen personliga regeringens älsklingskandidat. Venstern begärde, att en undersökningskommission skulle tillsättas, men detta förslag blef förkastadt med 135 röster mot 112, hvarpå valet förklarades giltigt. I mötet den 16 dennes väckte Glais-Bizoin förslag om, att nationen skulle återbekomma rättigheten att inlemna petitioner till lagstiftande församlingen, som öfver dessa hade att besluta. I ännu en artikel har ,,Journal des Debats förklarat sig beredd att under vissa vilkor understödja kejsardömets sak; denna artikel slutar sålunda: y5be politiska frågorna ha — hvad kejsardömets smickrare än må s — aldrig för oss varit fråga ha ingen smak tör onyttiga kejsaren — belåten med d i makten, som är tillr ig få ugland, konungen af Ital rike och konungen af Belgi och faktiskt afstå ifrån de sista lemningarne at personlig makt, hvilken uppenbarligen blitvit oförenlig med de institutioner, som han sjelf ansett nödvändiga att skänka landet; låt honom — utan att bländas ar minnet om det första kejsardömets eröfringar, hvilka v igen skänkte Frankrike några års ära, men icke ledde och icke kunde le till annat resultat än förödmjukelse — söka E pas aktning; låt honom — utan att förskräckas öfver de revolutionära partiernas vanmäktiga våldsamheter och toma utopier, eller ötver de mer eller mindre uppriktigt menade skräckbilder, som u pställas af de reaktionära — hädanefter endast si att vinna de fredliga reformer, som e aktigt sätt kunna grundlägga den r rdighet, fred och jemlikhet samt den bo och religiösa frihet, som Frankrike ungeft århundrade efterströfvat, och han skall då, långt från att fiuna systematiska och oförsonliga fiender kejsaren at ÖsterI oss, alltid finna oss beredda att på detta område förena våra bemödanden med hans.ITALIL. lelar en skrifvelse irån Rom af temligen sammai datum (den 2 December), i hvilken påstås, att biskopens af Orleans brochyr gjort bäftigt intryck på påfven och fulländat hvad monsignore Marets bok vörjat. Förfäktarne af päfvens oselbarhet ia derigenom förlorat modet, fruktande, tt Dupanloup skall draga större delen af le franska biskoparne will sin åsigt, hvilet kunde inverka på , de öfriga fäderna konciliet.. I samma skrifvelse uppgitves let, att Pius IX numera r missnöjd öfver, tt han så länge låtit jesuiterna inverka å sig, hvarföre ban skulle ämna frigöra sig rån dem. Såsom ett tecken till denna örändring i påfvens åsigter anföres, att an gifvit dominikanerna rättighet att grundigga en tidning, som skulle konkurrera ned ,,Civilta Cattolica-, jesuiternas organ. lan får dock ieke sätta allt för stor lit ill sådane uppgifter från Rom, ty de motäga ofta hvarandra och bära prägel af en ståndpunkt, som korrespondentenisjelf ar. SPANIEN. Finansministern Figuerola qvarstår vid ina påståenden om de försvunna kronjuelerna, stödjande sig vid de i arkiverna uträslade aktstyckena. Ilan visar, att teler till ett värdo af minst 22 mill. oro qvar i det kungliga palatset uti ladrid, då konung ef lemnade detunma. Drottning Kristina bade vid sin emåls död skaffat bort förteckningen t er kronjuvelerna. Drottning Kristinas ekreterare har i ett uti Epoca offentggjordt bref uppmanat finansministeru tt låta saken komma under pröfning al omstol. RYSSLAND. Den till Kowno förvisade biskopen af amogitien, Wolonczewski, har i ispenderat tvänne under hans on varande prester, för det de predikat w ryska språket. De ultraryska orga— både rättsligen )en franska ,Journal des Debatskmedq i 1 1 0 0 t i d ö u erna påyrka straff på biskopen, hvilken anse hafva gått öfver sin befogenhet. EGYPTEN. Om Suez-kanalens segelbarhet föreligger on var LA otalt