Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1869, sida 3

Blandade ämnen. Ny transatlantisk telegras. I danska ,,Dagbladet läses: Utom de båda engelska ledningarne från Queenstown i Irland till Newfoundland och den nyligen nedlagda franska ledningen från Brest till Maine, kan man vänta upprättandet inom kort af ännu en telegrafförbindelse mellan Europa och Nya verlden, närmast mellan den vestindiska ögruppen och Sydamerika. Denna ledning skall utgå från Lissabon och Cadix, lemna Europa vid Cap Vincent, gå längs kusten af Marocco öfver Madeira och Canarie-öarne till S:t Louis, Gor6e, Cap Verde och öarne utanför denna udde, hvarifrån den går öfver Atlantiska hafvet till Cap 8. Roque, den östligaste punkten af Brasilien. Här delar den sig i två grenar, af hvilka den ena går till Bahia och der ansluter sig till det brasilianska telegrafnätet, medan den andra, efter att hafva blifvit landfästad på flera punkter af Brasiliens nordkust, skall anlöpa franska Guyana och derefter öfver holländska och engelska Guyana föras till Antillerna, bland hvilka den passerar Trinity, Grenada, S:t Vincent, S:a Lucia, Martinique, Guadeloupe, Antigua, S:t Thomas, Portorico, Hayti och Cuba för att ändtligen deritrån föras till Neworleans. Det är en senor Pier Allusto Balestrini, sannolikt en brasilian, som fått koncession på detta stora företag, ursprungligen på 99, sedan på 60 år, och man har den 16 Mål 1864 i Paris undertecknat en konvention mellan Brasilien, Portugal, Frankrike, Italien (hvars område dock ej beröres af anläggningen) och Hayti, genom hvilken hufvudpunkterna i koncessionen fastställdes. Danmark har genom sin representant i Paris, grefve Moltke-Hvitfeldt, biträdt denna konvention den 10 Maj 1865, dock med några förbehåll. Den 31 Augusti 1869 utfärdades en tilläggs-akt till den äldre koncessionen, samtidigt med ratifikationernas utvexling. Enligt denna frånkännes koncessions-innehafvaren det honom ursprungligen tillämnade penningeunderstödet från de särskilda staternas sida. Ledningen från Europa tiil Canarieöarne skall vara färdig och upplåten till begagnande inom den 31 Augusti 1872, stycket från franska Antillerna till Nordamerika inom den 31 Augusti 1871, det från Cap S:t Roque till franska Antillerna intill den 31 Augusti 1872 och hela förbindelsen till den 31 Augusti 1874. , Departementstidenden meddelar i franskt original och i dansk öfversättning de till dessa öfverenskommelser hörande handlingar. Fornminnen i Nordamerika. Tecknen på, att den amerikanska kontinenten redan för årtusenden sedan var bebodd af menniskor, som innehade en hög grad af kultur, förökas dag för dag. Sålunda erhöll helt nyligen general-landtmäterikontoret i Washington mätningsberättelser för 5 statsområden vid Gila River i södra Arizona — sammanlagdt 105,152 acres odlingsbar jord och betesmark — hvilka ådagalägga att denna jord uppenbarligen under århundranden måste ha stått i en hög odling. Man har der funnit ett stort antal ruiner af utmärkt och i många fall praktfullt arbete, jemte kärl, handtverksredskap o. s. v. efter en utdöd, men i alla händelser på en framskriden kulturgrad stående konst och yrken idkande race. Bland de största äro de s. k. Casa-Grande-ruinerna, ungefär två mil sydost om Gilaflodens östra och södra flöden. En strike af barn. Resande, som för ett par veckor sedan ankommo till Verviers, förvånade sig icke litet öfver en procession, som de der fingo se. Det var en skara af 4—500 barn, som med en fana i spetsen drogo genom staden. Den ungdomliga skaran hade gjort strike. Barnen förtjente sitt bröd genom att i de stora spinnerierna knyta trådeller silkes-ändarne tillsammans och orsaken till deras missbelåtenhet var, att de olyckliga stackrarne måste arbeta från kl. 5 på morgonen till kl. 10 på aftomen. De små upprorsmakarne, som uppförde sig så lugnt och stilla, att polisen ej ansåg sig befogad att blanda sig i saken, yrkade att arbetstiden skulle förkortas från kl. 6 på morgonen ill kl. 7 på aftonen. Enligt sedermera ingångna underrättelser hafva barnen, sedan spinnerierna måst stå stilla i flera dagar, genomdrifvit sina forlringar. Ett sjö-odjur. En kalifornisk tidning innehåller en intressant berättelse om upptäckandet af ett fabelaktigt sjö-odjur. Under många år har der bland indianerna och guldgräfvarne gått en historia om en oerhörd orm, som skulle uppehållit sig Pyranud-sjön i Nevada. För någon tid sedan mlände en guldsökare till stranden af denna sjö och upptäckte, att vattnet innehöll boraxsurt salt. Denne man vidtalade en kemist, mr Spence, att nalysera vattnet, och den 28 Sept. begaf sig mr 5. i båt ut på den spegelklara sjön, hvarest han ill en början ej såg något lefvande väsen. Men lå han hade utkommit S engelska mil, upptäckte san ett föremål, som tycktes vara en oerhörd sjörm och ligga sofvande gpå vattenytan. Djuret örekom honom vara 300 tot långt och 3! tot i mkrets. Efter något besinnande närmade S. sig örsigtigt odjuret och fann då, att det icke var ågon ofantlig orm, utan ett bälte af millioner naskar, som hade sammangyttrat sig. Dessa makar tillhörde en för mr S. alldeles obekant djurrt, och han är af den åsigt, att de vid lugnt väer beständigt hålla sig tillsammans, men vid uppommande blåst skiljas åt och drifvas ifrån hvarndra.