Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1869, sida 2

Köpenhamn blir 2 rgsdlir 50 sk. pr individ. På det hela taget har detta förslag rönt ett rätt gynnsamt emottagande. Några enstaka ha väl föreslagit att helt och hället betäcka underbalansen af statstillgångarne, hvarpå man naturligtvis ej kunnat inlåta sig, men flertalet har dock uppträdt tillmöteskommande gentemot skatten. Man har väl funnit denna något högt anslagen och menat, att 1 eller 112 million skulle vara tillräckligt, i det man ansett sig kunna betäcka det öfriga beloppet dels medelst besparingar i utgifterna, dels genom att utfinna nya beskattningsföremål, så att det torde vara högst tvifvelaktigt, huruvida ministern — såframt han för öfrigt bryr sig derom — skall förmå att genomdrifva hela sin fordran. Med afseende på besparingarne, har enhvar ridit på sin käpphäst och framdragit sitt liebhaberi, och det har ej saknats förslag dels af allvarlig och ingripande, dels af komisk och intetsägande karakter. Först och främst har man dragit i härnad mot krigsbudgeten, hvilken man förklarat sig vilja inskränka, men i den saken kommer nog krigsministern Raaslöf att tala ett ord med, och han är, såsom thinget vid mångfaldiga tillfällen lärt att känna, af det slags folk, som låter pruta med sig. Dernäst har man föreslagit upphäfvandet af det utaf staten upprättade stuteriet och försäljning af detsammas byggnader, hvarigenom man likaledes skulle vinna en betydlig summa. Statsskogarnes försäljning har åter bragts på tapeten af samma medlemmar, som förut kämpat bärör: den kungliga teatern måste åter bereda sig på en hård dust, innan den får sitt årliga tillskott, och slutligen ha besparingar föreslagits vid åtskilliga byggnadsföretag samt af enstaka smärre poster. För öfrigt har man naturligtvis vidrört en mängd olika förhållanden under behandlingen, ty det finnes, som bekant, så frågor, åt hvilka ej kan gifvas ett visst finansiellt doft och som man derigenom kan göra sig berättigad att behandla under finanslagen. Bland dessa var äfven frågan om marinens angelägenheter, rörande hvilka jag vid ett föregående tillfälle lemnat en utförlig framställning, men behandlingen häraf uppsköts till en sednare tidpunkt, då ministern ämnar meddela åtskilliga upplysningar derom. Likaledes framdrogs frågan om revision af våra tullagar och upphäfvande af skyddstullarne, men finansministern förklarade, att han icke för ögonblicket kunde afstå från någon af sina inkomster samt att förändringar i dessa förhållanden derför måste uppskjutas tills längre fram. Finanslagförslaget har nu blifvit öfverlemnadt till det vanliga utskottet på 15 medlemmar och kommer att från detta ötvergå till andra behandlingen i thinget. Bland de förslag, som framkommo under bemödandena att finna nya beskattningsföremäl, funnos ett par, som voro rätt karakteristiska och röjde en viss genialitet å förslagsställarnes sida, men af hvilka både thinget och ministrarne voro otacksamma nog att alls icke taga notis. Det ena af dessa utgick på, att skatt borde läggas på fortepianon, hvartill en medlem skyndade sig att tillägga ,och harmonikor, det andra, som framställdes af den bekante store köpmannen Alfred IIage, afsåg upphäfvandet af riksdagstidningen. Man kan tänka sig hvilken sensation detta förslag väckte vid det lilla bordet midt framför ordförandens plats, der stenograserna äro placerade. Ipgen riksdagstidning mera — det vill säga inga stenograser mera! Underrättelsen härom genomflög likt en löpeld en rad små rum i den våning af slottet, der stenograferna ha sina lokaler och der hvarje eftermiddag från riksdagens början tills långt efter dess slut en ifrig verksamhet eger rum. Det har sitt intresse att något närmare betrakta denna inre sida af riksdagen. Vi börja nere i salen, der man, som sagdt, midt emot ordförandens plats finner ett bord, vid hvilket stenograferna ha sina platser. Hvarje fjerdedels timma aflösas de, i det en ny afdelning, bestående af tvenne stenografer och en så kallad ,stenografskrifvare, tager plats vid bordet. En stenografskrifvare är en puppa, en stenograf, som ännu är i sin utveckling och som sväfvar mellan att vara en blott afskrifvare samt möjligheten att bli en fullt utbildad fjäril. När de tagit plats, börja de genast att på papperet upprita de egendomliga hieroglyfiska tecknen, hvarpå den föregående uppsätiningen, en och en, reser sig från bordet med några minuters mellanrum. Ankomna till sina rum, der en skrifvare väntar dem. taga de genasf itu