Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1869, sida 2

träda till dem? Lj för allt i verlden, tänkte jag. Med hastiga steg återvände jag till muren, skyndade ut på vägen och nästan sprang hela vägen hem till mig. Jag skrattade, gnuggade mina händer och prisade slumpen, som så underbart hade bekräftat mina misstankar (jag hade ej ett ögonblick betviflat deras riktighet); men derjemte kände jag en häftig smärta i mitt hjerta. Hvad de kunna förställa sig! sade jag till mig sjelf. — Men hvarför? Jag hade ej väntat att de skulle föra mig så bakom ljuset. Och hvilken rörande bekännelse det var!