Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1869, sida 2

Från Danmark. (Lorrespondens till II.-T.n.) Köpenhamn d. 13 Dec. 1869. Det ser mörkt ut för oss småfolk. Det är eder naturligtvis bekant, att finansministern vid riksdagens sammanträdande genast i det första mötet öfverraskade den med framlö äggandet af budgeten, som utvisade den för ett land af Danmarks storlek högst respektabla underbalansen af 5,149,774 igsålr. Hvem skulle ha trott, att vi voro så nära att likna en stormakt — tyvärr är det dock det aldrasorgligaste slag af likhet. Det var ingen angenäm öfverraskning för riksdagen, men sedan den första förskräckelsen lagt sig, måste man säga, att den funnit sig mycket väl deri. Den, som nästan bidrog till att injaga den största förskräckelsen, var h. exe. sinansministern Fonnesbech sjelf, hvilken tanken på det meddelande, han hade att göra riksdagen, nära nog synes ha öfverväldigat, men äfven han ty ckes nu ha hemtat sig från sin häpnad och se saken från en lugnare ståndpunkt. Att vår finansiella ställning icke var gynnsam och att vi oupphörligt tärde på irt kapital, var väl ingen hemlighet, och vid ett och annat af valen i höstas framdrogs också detta förhållande, såsom jag på sin tid omtalat; men att tillståndet var så dåligt, som det nu visar sig vara, anade dock måhända ingen, med undantag af några få invigde, isynnerhet som finansministern vid förra riksdagssessionen tog tillbaka det lagförslag han framlagt om en inkomstskatt på 1 million, med det glädjande meddelande, att han vid närmare ötrervigande sunnit sig ej behöfva den. Det var tyvärr blott en kortvarig glädje. I sinanslagförslaget för det kommande året — från I April 1570 till 31 Mars 1871 — hvilket, noga att märka, är utarbetadt efter de föregående årens erfarenheter och alltså endast bör betraktas såsom en spådom med afseende på det kommande, äro utgifterna beräknade till 22,039,952 rgsdlr. inkomsterna till 16, 890, 178 rgsdlir, och underbalansen blir således 5,149,774 rgsalr inemot 30 procent af inkomsten eller omkring 3 rasdlr för hvarje individ i staten. Ilvad är nu orsaken till denna betydliga underbalans? är den första fråga som framställer sig. Här var det isynnerhet, som finansministern, då han framlade finanslagförslaget, förstod att riktigt allvarsamt uppskrämma thinget, i det han uttalade, att vår finansställning på det hela taget vore sådan, att inkomsterna visade tendens att aftaga, utgifterna att ökas. IIVad resultatet sålunda måste bli, kan enhvar lätt sluta till. Emellertid är det dock heller icke så galet fatt. Betraktar man sakerna lugnt, så visar det sig, att de inkomster, med hvilka det väsentligen gått tillbaka, äro räntor af statens kapitaler — emedan man naturligtvis ej längre kan få räntor på det kapital, som är förtärdt — domän-inkomsterna — emedan flera af domänerna äro sålda — statens fabriksdrift, den grönländska handeln samt tulloch NONSENS EE NES