Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1869, sida 2

Han sysselsatte s sig g sjelf med min uppfostran och skulle aldrig hafva lemnat mig från sig, om ej hans bror, min köttslige farbror, hade besökt oss på vårt landtgods. Denne farbror bodde beständigt i Petersburg, der han innehade ett temligen vigtigt embete. Han öfvertalade min far, som ej för något pris ville lemna landet, ätt anförtro mig i hans händer. Han föreställde honom att det var skadligt för en sosse af min ålder att uppväxa i fullkomig enslighet; och med en beständigt sorgsen och tyst handledare, som min far, måte jag ovilkorligen stanna efter mina jemnriga, ja, till och med mitt lynne och min karakter kunde skadas derigenom. Länge satte min far sig emot sin brors föreställningar, men gat slutligen efter. Jag grät vrid afskedet från min far: jag äls kade honom, oaktadt jag aldrig hade sett ett lende på hans ansigte. Sedan jag kommit ill Petersburg hade jag snart glömt mitt lystra, hemska fädernehem.E Jag sattes i kadettskolan och inträdde sedermera i ett sardesregimente. IIvarje år besökte jag under några veckor vår egendom och fann, itt min far blef allt tystare och svärmoligare. Han besökte kyrkan hvarje dag och hade nästan glömt att tala. Vid ett if mina besök (jag var då redan tjugo år) såg jag för första gången i vårt hus en iten, mager, svartögd flicka, omkring tio Ar gammal; — de: var Assja. Min far sade att hon var ett föräldralöst barn, som han hade tagit i sin vård, — det var nans uttryck. Jag gaf ej vidare akt på henne; hon var vild, smidig och tyst som ett litet djur, och då jag inträdde i min ars favoritrum, ett stort dystert gemak, ler min mor hade dött och i hvilket man