Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1869, sida 2

Det ökumeniska konciliet synes verkligen skola föras in på en farlig väg, der intet lands regering kan följa detsamma. Som ett telegram meddelat, höll påfven i mötet den 9 dennes ett högst märkligt tal, yttrande bland annat, att ,kyrkan är starkare än sjelfva himlenk. Underskrifver konciliet dessa ord, så kan påfven lika gerna befalla, att evangelierna skola införas i ,den heliga romerska inqvisitionens index librorum prohibitorim; då sätter den dödliga menniskan på St. Petri stol sig sjelf i Guds ställe. Gillas det, att påfven uttalar en sådan sats, som den ofvan anförda, skulle det vara inkonseqvent att icke antaga den så mycket omtalade dogmen om påfvens ofelbarhet. Under sådana omständigheter har det sin betydelse, hvad som meddelas i den franska, gula boken att i fall koncilict fattar beslut, som icke motsvara vår tids sträfvanden, skall den franska regeringen ej blifva likgiltig dervid, utan finna den nödiga kraften i landets lagar för värnande af grundval för den offentliga rätten. Att detta i är någon tom hotelse, visar det bemötande, som encyklikan och syllabus rönte; begge blefvo förbjudna att otfentliggöras i Frankrike. Huru ,stark än kyrkan må kunna vara, torde den liberala riktning, som äfven i Frankrike brutit sig väg, vara ännu starkare. I mycket svassande ordalag skrifves från Rom till jesuiternas organ ,Univers: Allt går väl här; det råder en obeskriflig själaglädje, man bar liksom förkänslan af en soluppgång. Det tillägges: Konciliet skulle remaf vara ett misstag, om det icke uttalade den stora (!) satsen om påfvens ofelbarhet. Att törklara proklamerandet af sanningen för oändamalsenlig, är detsamma som att skända helsedomen. För öfrigt befinna sig deltagarne i konciliet i en viss genhet, enär en