Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1869, sida 2

Gagin emottog mig vänligt och öfverhopade mig med vänskapliga förebråelser; Assja hade dock knappt märkt mig, förrän hon utbrast i ett klingande skratt och skyndade ut i trädgården. Gagin förlorade fattningen, kallade henne en galenpanna och bad mig ursäkta henne. Jag måste tillstå att jag var förargad på Assja; dessutom kände jag ett visst tvång, och dertill nu detta onaturliga skratt! Jag åtsade emellertid som om jag ej hade märkt något, och meddelade Gagin tilldragelserna under min utflykt. Ilan berättade mig hvad han hade gjort under min rånvaro. Men vårt samtal ville ej riktigt komma i gång; Assja sprang ut och in; slutligen förklarade jag att jag hade ett vigtigt göromål för bänder, och att jag måste gå hem. Gagin ville i början qvarhålla mig, men efter att hafva betraktat mig skarpt, erbjöd han sig att följa mig. I förstugan framträdde Assja oförmodadt till mig och räckte mig handen; jag tryckte ätt hennes fingrar och bugade mig. Gagin och jag foro tillsammans öfver Rhen