Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1869, sida 2

Den egyptiska ordensuidelningen. I Posttidningen af sistlidne Tisdag meddelas, inder rubriken ,,Upplysning, följande: Med anledning af en i dagens n:r af Stockholms Dagblad införd berättelse, iro vi i tillfälle applysa, att hr Demirgian e af Kongl. Maj:t erhållit något slags politiskt uppdrag till H. II. vicekonungen Egypten, och att det bref, han medförde rån II. M. konungen till Ismail Pascha, var af alldeles enskild natur. Häraf erfar man alltså, att hr Demirgian dock medfört ett enskildt bref från konung Carl XV till vicekonungen af Egypten. Men hvarifrån kommo ordenskedjorna? Och — ännu mer — hvarifrån hade hr Demirgian fått uppdraget att förklara, des konungen af Sverige skall ej blott med intresse följa, utan t. o. m. underhjelpa saider) de förändringar i den europeiska politiken med hänsyn till Egypten, som insetts böra oundvikligen följa af Suezkanalens öppnande? Hvem hade berättigat samme herre att försäkra, ,,det de förenade konungarikena aldrig skola förblifva likgiltiga i afseende å alla de frågor, som beröra Egyptens sällhet och välstånd, äfvensom vicekonungens och hans ,,dynastis lycka och rättigheter? Hvarifrån har, spörja vi, stallmästaren Demirgian, som icke ens är en svensk man, erkållit bemyndigande att så tala på de förenade rikenas och deras konungs vägnar? I sanning, något oförsyntare tilltag har man väl aldrig bevittnat. Saken är ju ingenting mer eller mmdre än en förkänning om en allians, och detta just vid den tidpunkt, då man i hvarje stund kunde motse utbrottet af ett krig mellan Egypten och Turkiet. Saken är så orimlig, att trots hr O. v. K:s bref, med alla de åberopade närvarande svenskarne, hvilka skola engång vittna i saken, man näppeligen kan anse berättelserna vara annat än dikter. Aro de ej detta, så måste hr Demirgian afskedas och bortvisas, på det att icke konungen skall blifva komprometterad inför ej blott sitt eget land, utan inför hela Europa, att hafva inledt sådana transaktioner utan sina rådgifvares hörande. En så grundlagsstridig handling är helt enkelt omöjlig, och hr Demirgians pompösa tillställningar och tal måste derföre falla öfver hans eget hufvud. Men, såsom sagdt, berättelsen måste bero på ett gyckel eller skämt med de båda korrespondenterne. rt