Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1869, sida 2

Assja träffade vi icke. Enligt värdinnans uppgift hade hon begifvit sig till ruinen. Två verst från L. lägo lemningarne efter en medeltidsborg. Gagin visade mig alla sina studier. Ians utkast förrådde lif och sanning, en viss frihet, men intet var utfördt och teckningen var vårdslös samt ej fullkomligt felfri. Jag sade honom öppet min mening. — Ja, ja, svarade han med en suck. — Ni har rätt. Allt detta är svagt och ofullkomligt. Men, hvad är att göra? Jag har ej studerat som sig bör. Före arbetet är det som sväfvade jag bort likt en örn, jag tycker mig kunna rycka jorden ur sin bana, men då det gäller att handla, förlorar jag genast kraften och blir trött. Jag försökte att intala honom mod, men han gjorde en afvärjande åtbörd, lade ihop sina portföljer och kastade sig på soffan. — Om endast tålamodet fortfar, skall det blifva något af mig, brummade han, — hvarom icke så blir j:g landtjunkare. Men låtom oss nu söka wp Assja. — Vi gingo.