UTEHRIEKES. ÖSTERRIKE. I Lördags öppnades riksiå Denna session skall efter all sannolikhet bli en af de mest betydelsefulla, som förekommit efter den konstituerande församlingen hösten 1867. Det är nemligen icke fråga on någonting mindre än en revision af den då antagna förfa tingen, som ester wWå års verksamhet visat sig stå i så stort missförhållande till de icke-tyska kronländernas fordringar; frågan gäller: dualism eller sederalism. Under de förhandenvarande omständigheterna har den tyske ministeren i Wien så småningom kommit i en utomordentligt svår ställning. Resultaten af riksrådets verksamhet ha de facto varit mycket svaga och knappt sträckt sig längre in till de tyska arfländerna. kedan under sommaren år 1868 genomskådade rikskanslern Beust situatior ens faror och ville under keajs Prog inleda en utjemning med de motatri diga erekerna; men försöket misslycsades och hade endast till följd, att ministerpresidenten Auersperg begärde afsked. I hans ställe tin de gre efve T en mera soglig och försonlig man, som i det väsendtliga delade mir under det å andra sidan tr rens — framstående medlemmar: Giskra IIasner och Ilerbst — efter hvill nettet fått namn af, doktorsministenen — med mycken bestämdhet förfäktade den åsigten, att hvarje koncession i författningsfrågan åt den slaviska oppositionen skulle leda till monarkiens fi t upplösning. Den mest begåfvade — och mäbända mest populäre — af ministrarne, inrikesministern Giskra, sökte höja riksrådets anseende genom att förelägga landt dagen ett lagförslag om införandet af rekta val i st. f. det hittills hruklioa valsättet, enligt hvilket riksrådet väljes af landtdagarne. Men äfven der gjorde sig den federalistiska oppositionen gällande. De flesta tyska landtdagarne uttalade sig gyunsamt för förslaget, men i de slavis provinserna mottogs detsamma med likgi tighet eller ovilja. Redan då ke; åtföljd af Beust och Andrassy, anträdde sin resa till Orienten (den 1 Nov), hette det i Wien, att en ministerkris var nära föreståen de. Tidningarne berättade, att ministeren var delad i två partier: grefve Taaite, Potocki, Plener och Berger å ena sidan, samt Giskra, Herbst, Hasner m. fi. å den andra. Grefve Taaffes parti var för en ,transaktion, d. v. s. en utjemning med polackerna och crekerna, hvilken skulle inledas genom ett inkallande af notabler från Vest-Österri 17 provi till Wien, hvaremot kva med sina anhängare motsatte sig hvarje utjemningsförsök, som stred emot 1S67 års författning. I de ofticielia org nerna förnekades icke helt och hållet tillvaron af en ministerkris, men alimänheten lugnades genom försäkran om, att frågan först skulle få praktisk betzdelse, sedan kejsaren hemkommit och riksrådet blifvit öppnadt. let i Wien. a