Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1869, sida 2

skicka dem till Cayenne, som ,, vid valet idagalade ett dåligt sinnelag. Durand örklarade denna uppgilt vara oriktig, och Jules Simon erinrade nu om, att år 1851 hade deportationer srån departementet Pyrentes Orientales skett till en så stor utsträckning, att 864 personer, af en befolkning på 180,000, blifvit deporterade. Gambetta utropade: ,,Det är en blodfläck, och det är just at detta skäl, som vi äro oförsonliga. Vi måste hafra en försoning; vi vänta den, och den måste komma. I skolen ej undgå den, ty det är icke möjligt annat, än att den eviga rättvisans lag måste utöfvas till fyllest. Inrikesministern Forcade: ,,Gendarmer voro tillstädes vid valet för alt handhafva ordningen; de afsågo icke att oroa, utan att lugna. Arago: Jag är öfvertygad om, att de icke der gjorde någon vanlig tjenst. Visst är, att de voro i min motkandidats vagn, samt att de rundtomkring byarne visade sig mycket uppbragta på de förra deporterade, och att de vid sin bortgång ropade: ,Akten Er för Cayenne! Krigsministern, general Leboeuf: ,,Jag har mottagit rapporter från alla gendarmeribrigader, och det har icke kommit till min kunskap ett enda faktum, som kan läggas gendarmerna till last. Rampont: ,Det har dock skett något, som var antördt besvär öfver i Vonne. Jag blef sjelf följd af gendarmer en hel dag ända från kl. 8 om morgonen till kl. 8 på aftonen. Efter en längre debatt för och emot, under hvilken äfren Rochefort en gång gjorde sig bemärkt genom att utropa: ,Jag protesterar och skall fortfara att i all evighet protestera, slutades mötet, i det de flesta begärde omröstning, oaktadt ännu flera talare hade begärt ordet. Markis Talhouet fungerade med det största lugn under alla de bullersamma scenerna. Som bevis på den sinnesstämning, som rådde under mötet, kan anföras, alt Durand i c:a 10 minuter stod på talarestolen utan att kunna få ordet; han återvände derefter till sin plats, hvarpå omröstningen skedde.