Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1869, sida 2

Dagens posf. ÖSTERRIKE. Angående den dalmatiska insurrektionen fortfara de österrikiska tidningarne att innehålla utförliga korrespondenser hvilka likväl på grund af operationernat inställande närmast utgöra en återblick I på de förra striderna. Enär befolkningen si provinsen — på grund af egendomarnes förstörande — är gifven till pris åt den största brist, har den endast valet emellan att dö af svält, eller att lefva af röfveri vVid Risano voro trupperna nödsakade ati till bränsle nedhugga fruktträden på bergen och i trädgårdarne, och den, sor känner värdet och nyttan af fruktoch olivträden i dessa trakter, kan lätt förstå, huru stor skada, som härigenom förorsakats; man kan också lätt föreställa sig den förbittring, som denna åtgärd från truppernas sida framkallat. Tidningarne innehålla också fortfarande uppgifter om bristerna i militärförvaltningen. Så innehåller ,, Neue freie Presse en korrespondens från Ragusa af den 28 November, hvaruti det otroliga berättas, att de sjuka och sårade soldaterna under transporten till sjös icke få något att äta, emedan det ångfartygsbolag, som ombesörjer denna transport, enligt kontrakt blott åtagit sig att lemna föda åt de friska soldaterna. De sjuka föras dessutom på öppet däck under storm och regnväder. Till 500 patienter i Ragusa fanns det en gång blott en sjukvaktare, och likväl ha striderna nu räckt öfver två månader. FRANKRIKE. Tidningarneinnehålla intressanta berättelser om ett stormigt uppträde i lagstiftande församlingen under pröfningen af Justin Durands val i Pyrenes Orientales, der han med en majoritet af c:a 5,000 röster segrade öfver Emanuel Arago, som sedan blifvit vald för hufvudstadens 8:de krets. Venstern fick här en välkommen anledning att rikta åtskilliga närgångna anfall mot regeringen och särskildt mot de officiella kandidaturerna samt prefekten i nämnde departement. Så beskylldes den sistnämnde för att hafva utbetalt 1,200 å 1,500 fr., ja, i vissa kommuner intill 10,000 fr. för att arrangera dryckesgillen i stor skala för dem, som röstade på den officielle kandidaten, af hvilken anledning oppositionstidningarne beteckna Durand som en , bacchanaliernas kandidat. Men icke nog dermed: oppositionen gick så långt, att den bragte statskuppen på tal, hvarefter följde ett fasligt oväsen. Men icke destomindre blef Durands val genom en från alla sidor begärd omröstning godkändt med 135 röster mot 86, och tillika förkastades ett förslag om att anställa en undersökning af valhandlingen och de dermed förbundna omständigheterna. Vid det möte, som handlade härom, leddes förnandlingarne af förste vice presidenten, markis Talhouet, en man af ett mycket tistokratiskt utseende. Uan fullgjorde letta svåra värf — under de storniga debatterna — så väl, att t. o. m. pbositionstidningarne berömma honom för partiskhet. Anledning till de häftiga ppträdena gaf det yttrandet af Jules Sinon, att det under den omhandlade valandlingen hade förnummits hotelser att