Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1869, sida 3

ÅAragt. Ie1I HILLS hän söra allt påstå, att man derom, att sahut tv ertom, men om den. Hon under amma försakelser som damern hon smyckar r att tillsredsställa egen smak, ut N för att behaga dem hon vil lyckliggö a. Det ligger sot af karakter i rosens ugran att bli blä. Om våra damer, som e i så mycket annat, ville likna a gräns talas om att Åäpbra ier och un för qvinnorna. e haft konstdet täcka könet. ng i naturens ordn, sanul att förinterman se dachumed 3 skaffa henne hvad man kallar en frandlig bildning. Tro mig och tro framför allt mag. Karl Färdström i Dagligt Allehanda, som alltid velat er väl, mina äame ! Om ji le ana den n ringaste grundlighet hos a icke att se Hurn skall det gå med sade unga damerna få lära det af andra en smula mer nu jen än toalettens och balernas? m det gå med barnens fysiska om medren får en inblick uti vilkorv den menskliga organismens sunda vår d, I ren utveckling? Huru med deras uppfostran till modren sterl fosterlandsälskande medborgare, om får närmare lära känna vårt foöden, våra ciler de politiska och sociala fråy selsätta vår egen tid och för 5 ta nitiska kämpar slägtots led? UHuru makarna gestalta förstå och värdera på samhällslifvets, eller yrkets områands up) skall förhåll andet mellan , om hustrun lär at sig sin mans sträfvanden vetenskapens, konstens den? Och huru skall det bli med husets ekonomi, om den ridderliga grundsatsen, alt mannen är till för att förvärfva, och NV örstöra penningar, skulle cende öfvergifvas, om äfven den sednare d till att med sin hjerna raga till sitt eget och till de sinas underhåll? I verkligheten redan många sådana fall rum. Men är då den hårda nödvändigheten eller den enskilda verksamhetslusten som framkallat dem. Fordrar man nu dertill, att qvinnan, äfven den lyckligt lottade, skall avse det för en pligt och en heder att icke vara sysslolös? Vi lefva sannerligen i en ond tid, då sådana fordringar kunna uppställas. Ond är tiden äfven i det hänseende, att den, smittad at Rousseans och andra kättares i or, vurmar för, att äfven ,, bättre mans söner skola lära sig ett handtverk. Det är visserligen sannt, att nästan alla friska och oförderfvade gossar ha en instinktiv lust att frambringa något, som kan kallas deras egna händers verk, och att de knappt kunna se den lifliga verksamheten i en smedja, en snickareverkstad 0. 8. v. utan ätt vilja deltaga deruti. Men icke alla instinkter äro goda. Om cr son kan smida en hästsko eller snickra en stol eiler binda en bok eller sula ett par skodon, hvad gagn kan han deraf hafva på någon af de fashionabla lesnadsbanor, som föreligga honom och på hvilka man förvärfvar ,en ställning inom samhället? Jaz erinrar mig en man, som på en fashionabel bana bragt sig upp ända till excellens. I barndomen hade han fått lära snickareyrket, och på ålderdomen, när hans svaga ögon icke tilläto honom att fördrifva de långa aftnarne med läsning, arbetade han vid sin hyfvelbänk eller sin svarsstol, kände sig glad och lycklig och prisad. sina föräldrar, som, tack vare filosofen i Gentve, råkat på det infallet att lära honom ett handtverk. Gubbensh resonerade temligen ensaldigt; han kunde ju tillbragt a aftonen lika angenämt vid en whist eller, i nödfall och i ensamhet, vid en patience! För ett antal år sedan fanns i grannskapet af Eton, Englands mest aristokratiska unhgsanstalt för gossar, en smedja, få det var en hel hop unga lorder, som fritimmarne Smäöso dit, för att draga b ljen, hamra och fila. Rektorn blundade för oskicket, och följden blef, att åtskilliga etonianer fingo hårda valkar i händerna, som ådrogo sig deras ömma mödrars uppsamhet. Deras oro blef stor. Det is, alt en presterlig gentleman ville trösta en af dessa damer med exemplet af de gamla judiska rabbinerna, som voro nakare, ndra ord : 8 blesve satt i stå och sina händer bid det E 8 gång som r , Herr pastor, de vorO gamla judar, och det ör icke meningen, att min son skall bli rabbin. — Men, invände passtorn, Jesus af Nazareth och Paulus al Tarsus voro, fastän judar, onckitala henne att sk gen att JANE, mag. vända sig isrån eder, och er hrn st blir fäders strider ocksSgarsvare, särgare 0. s. v. på: de voro högt ansedda gamla judarne som se sen — n Å — — — — — ee HR : —— Po p Å f 8 IC Vv i Par p h I I ligen äfven goda kristna, och deras anseende har icke lidit deraf, att den ene var timmerman och den andre tältmakare. ,Horr pastor, jag kan icke inse, att min stli igliet kan ökas af kunskapen i i k; för öfrigt går icke allt an som går an för Paul. Aposteln kunde trotsa verldens fördomar, Hör C Paulus men det kan icke min bli apostel, utan hästgarde sossicer. — Fru 8 gross vinna, det bör icke vara främmande att kunna sko sin egen ..Behöfs icke, egementshosslagare. fva händer; såda karl — Su Min son son, som ej skall i n