Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1869, sida 2

Ilgt betalar arbetet. Göteborg d. 10 December. Då hela Europa och äfven de trakter af andra verldsdelar, som stå med vår egen i den närmaste beröringen, hafva under innev. år erhållit ganska allmänt goda skördar, kunde man icke vänta annat, än att spanmålspriserna skulle blifva ganska låga, efter det säden hunnit uttröskas och komma i marknaden. Också förebådade många, som ansetts hafva en skarp blick öfver handelns väsen, att man hädanefter skulle erhålla billiga brödpriser, och varnade mot spekulationer på prisstegring. Så oberäkneliga äro emellertid dessa förbållanden, att spanmålspriserna under flera månader hållit sig ganska höga, och att de först i den sednaste tiden börjat visa en betydligare sänkning, intilldess i de sista dagarne en sådan af allvarlig beskaffenhet synes hafva inträdt. Man talar nu om ingenting mindre än en panik i spanmälshandeln. De omständigheter, som föranledt denna, förklara äfven i någon mån de föregående jemförelsevis höga priserna. Det är väsentligen England, som är den stora spanmålskonsumtionens land. Trots dess eget högt uppdrifna jordbruk, behöfver England, tillföljd af sin storartade industri, köpa spanmål från andra länder. Det är hit öfverflödet från alla Europas och Amerikas sädesproducerande stater samlas; det är således här den stora marknaden ligger, hvarest priserna på dessa jordbrukets alster väsentligen bestämmas. Enligt flerfaldiga uppgifter från England har denna marknad nu blifvit ej blott fylld, utan öfversylld. Och det är ej att undra öfver, när man erfar hvilka ofantliga qvantiteter, som blifvit ditförda, hvilka måste öfverstiga äfven detta mäktiga lands matsmältuingsförmåga. Det är spekulationen, som framkallat detta öfverflöd, i det uppköp blifvit gjorda i alla länder; det är denna spekulation, som uppehållit de höga priserna, och det är denna, som nn skall drabbas af de förluster, som prisfallet måste komma att medföra. Det synes vara tvenne omständigheter, som här dårat spekulanternas skarpsynthet, den ena, att skörden i England och Skottland visar sig vara i verkligheten större än man beräknat; den andra, att N. Amerikas förenta stater framträdt med en produktion, hvarom man ej baft någon aning. När nemligen under de första nio månaderna af förlidet år dessa stater jemte Canada sände England omkring 5 mill. ctr (å 112 sv. c.) hvete, hafva de i år skickat ej mindre än 9,200,00 centner. Så äro, berättar en engelsk tidning, förråden af hvete i landet nu ofantliga, utom de stora qvantiteter, som ännu befinna sig på väg, hvilka beräknats till c:a 1 million tunnor, eller den stora spanmålsflottans laddningar. Tidningen — ,the Echok — antager att de sinkta priserna nu måste återhålla vidare tillflöde i främmande skeppningar, af hvilka några redan blifvit destinerade till kontinenten, men finner det sannolikt, att en reaktion skall åter inträda, efter det man kommit till Mars eller April. För Sveriges jordbrukare har det varit mycket lyckligt, att spanmålspriserna hållit sig uppe så länge som de gjort, och ba de derigenom fått åtminstone den först realiserade delen af sin gröda väl betald. Många skulle dock hafva gjort ännu bättre affärer, derest de antagit tidigare anbud, och icke sökt pressa priset ännu något öre högre. Så hafva vi hört exempel anföras på jordbrukare, som, då de voro bjudna några och nittio öre pr kubikfot hafre, fordrade ett öre mer, hvarefter de måste sälja för 80 öre o. s. v. Detta enda öre, som förhindrade uppgörelsen, vållade en förlust af 10 a 15 öre. Sådana spekulationer å producentens sida äro icke kloka, då man nemligen erhåller ett godt anbud. Chancerna för att möjligen erhålla mer stå nemligen då icke ett behörigt förhållande till chancerna för att erhålla mindre. Med t.ex. 90 öres oris på hafre, under en sådan tid, kunna hancerna för stegring vara högst 10 öre;