Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1869, sida 2

jag nästan förfärades öfver innehållet af ett bref, som jag en Junimorgon emottog från min gamla väninna Millicent Pover. Hon skref, att hon var i begrepp att gifta sig med Arthur och att hon hoppades, det jag skulle komma och bli hennes brudtärna. Hade hon verkligen så snart glömt den förfärliga Julhistorien? Med sin vanliga omtanka hade hon medsändt en banknot till reskostnaderna, och hon framställde sin anhållan i sådana ordalag, att en ensam, föräldralös flicka som jag ej kunde motstå dem. Lady Jane var död och hade insatt Milly till arfvinge af hela sin förmögenhet, men Milly berättade mig, att hon ej kunde uthärda ensamheten i Power Place och fortfarande vistades hos mrs Morris, i hrars hus hennes bröllop äfven skulle firas. Jag skulle komma till henne der, och jag skulle bli hälsad välkommen af flera än ett bekant ansigte. Endast den, hvilken såsom jag är hemlös, kan sywpatisera med mig i den utomordentliga tillgifvenhet, jag hyste för det kära, gamla huset och alla dess invånare, och den ifver, hvarmed jag, trots min trötthet, lutade mig ut genom vagnen och spejade efter dess höga, hvita skorstenar. Jag visste, att bornet, som genljöd då vagnen körde in i byn, skulle höras i Mount Silver, och jag väntade bestämdt att få se Millys vackra ansigte vid trädgårdsporten. Der stod en gestalt borta mellan rosenbuskarne, men det var mrs Morris, icke Millicent. — Nej, min vän, jag ville ej tillåta Milly att gå ut så sent, ehuru aftonen är mild, sade hon, efter att ha bjudit mig