ne att påstå, att det fordna vänskapliga förhållandet mellan Preussen och Ryssland har blifvit aflöst af en kylig och misstrogen sinnesstämning, samt att man si Berlin är mycket noga underrättad om Ide franska sträfvandena för att draga I Ryssland öfver på Frankrikes sida. Det stillägges till och med grefve Bismarck ett bestämdt yttrande i detta afseende. Till sen bekant medlem af herrehuset, den hannoveranske grefve Mänster, lärer han i ett sbretf hafva yttrat, att ,tre makter söka pressa Preussen in emot väggen. Om detta yttrande är sannt, åsyftas med de tre nämnde makterna utan tvifvel: Frankrike, Österrike och Ryssland. I en skrifvelse från Berlin till , Augsb. allg. 2Zeit. fästes uppmärksamheten på, att förhållandet till ryska regeringen just nu har fått en ökad betydelse genom den orientaliska frågan, som gifvit Frankrike en kärkommen anledning att visa sig förekommande mot Ryssland genom att taga parti mot Turkiet. I samma korrespondens hänvisas påj den hotfulla och fiendtliga ton, som nära nog hela den ryska pressen på sednare tider antagit mot Tyskland, under det den å andra sidan icke kan finna ord starka nog för att uttala sin sympathi och beundran för Frankrike. Äfven ,KreuzZeit. uttalar sin harm öfver ,,det ömsesidiga koketteriet mellan de franska och ryska tidningarnek. Det heter i en korrespondens från Paris till sistnämnde tidning: ,Vissa franska tidningar försäkra på allvar, att kejsaren ända till sista ögonblicket före lagstiftande församlingens öppnande väntat, att det skulle inträffa en telegrafdepech från general Fleury i Petersburg, hvarigenom han skulle blifvit i tillfälle att meddela, det Frankrike och Ryssland blifvit eniga om att gemensamt föreslå en allmän afväpning. Dessa tidningar tillägga visserligen icke uttryckligen, att detta förslag är riktadt emot Preussen, men man läser detta tydligt nog mellan raderna, ty det är — såsom bekant — det bärvarande antipreussiska partiets taktik att påbörda Preussen ansvaret för de stora militärutgifter och uppoffringar, som belasta Frankrike. Upphofsmännen till detta påstående påminna sig emellertid icke, att de derigenom utsätta Fleury för den misstanken, att han genom en eller annan utomordentlig prestation, t. ex. Rysslands skiljande från Preussen, söker förvärfva sig anspråk på den franska utrikesportföljen. Äfven om nu icke bör tilläggas dessa och andra liknande yttranden i de preussiska tidningarne någon särdeles stor betydelse, vittna de likväl om, att tanken på de faror, som kunde vara förbundna med en isolering på Kontinenten, sysselsätter den allmänna meningen il Nord-Tyskland. Hvad som deremot fullt tydligt träder i dagen både i den preussiska landtdagens förbandlingar och i pressen, är ett visst tillstånd af modlösbet och oreda, som gör sig gällande med afseende på de inre partiförhållandena och de frågor, som angå den inre tyska politiken, hvartill den preussiska pressen äfven räknar förhållandet till de sydtyska staterna. Så länge grefve Bismarck var närvarande och deltog i landtdagens arbeten, saknades aldrig hans ledning i kritiska ögonblick; utan några särdeles omständigheter lyckades förbundekanslern då att leda förhandlingarne in i det spår, hvaruti han ville hafva dem. Sedan i våras, då grefve Bismarck — efter nederlaget i finansfrågan — drog sig tillbaka med tjenstledighet på obestämd tid, har det inträdt en märkbar förändring. Det konservativa partiet i herrehuset har med stor djerfhet gjort front emot nordtyska förbundets institutioner, hvilka, efter dess förmening, hota att uppsluka den preussiska landtdagens sjelfständighet, att ställa herrehuset i skuggan. I deputeradekammaren har visserligen det national-liberala partiet majoriteten, men äfven der har nordförbundspolitiken anfallits och blottat de klena resultater, som denna politik hittills haft att framvisa ide annekterade länderna. Med bittert hån fästade i deputeradekammaren en bekant konservativ medlem, Wantrup, uppmärksamheten på, huru Micquel och Beningsen, begge från Hannover och hyllande förbundspolitiken, ,, mer än en gång ombytt politisk öfvertygelse, samt att den ätthet, hvarmed de från hannoveranska undersäter blifvit preussiska, just icke idagalade någon säkerhet i deras öfrerygelse. FRANKRIKE. I lagstistande församlingens möte förra Fredagen skedde det första anfallet af )ppositionen med anledning af de officiella candidaturerna. En officiel kandidat från Vendee, markis de S:t Hermine, fick sitt albref förklaradt ogiltigt, emedan prefekten hans distrikt hade befallt redaktören f en der utkommande lokaltidning att pptaga en osannfärdig uppgift, som var eräknad på att skada motkandidaten. )rdföranden i afdelningen för valhrafvan