Han vände sig genast om och räckte henne handen. — Naturligtvis. Du vet, att jag alltid följer mitt eget hufvud. 3 — Det bevisar äfven det sätt, hvarpå du inleder bekantskaper. — Hvad det beträffar, så är ju, såsom du vet, miss Dupont ett slags kusin till mig och derför behöfdes ingen presentation. Dessutom gör jag mig till den grad nyttig, att jag, äfven om jag skulle ha felat mot formen, förtjenar förlåtelse. — Och den skall ni också få, om ni vill stiga upp och fullborda detta för mig, afbröt Irena, och innan han hunnit att svara, hade hon lätt hoppat ned från stolen och slutit sig till en grupp af arbetande i den andra delen af kyrkan. Arthur vände sig om och såg nästan bedröfvad efter henne. Millys ögon gnistrade. Ack, hur tydligt påminner jag mig ej denna Julafton! Hvad den började gladt, hvad vi alla voro muntra! För min egen del vet jag mig sanningsenligt kunna säga, att jag aldrig sedan denna afton skrattat så godt och hjertligt. Det var icke det minsta stelt och inga granna toiletter, vi voro alla bekanta med hvarandra och damernas antal var öfvervägande, men dansen var lika treflig och leendena lika strålande och njutningen lika stor. I början af aftonen herrskade måhända en liten smula jalousi i afseende på Arthur Power, men han gaf Irena Dupont snart så afgjordt företrädet, att alla de andra drogo sig tillbaka ur striden. Och hvem kunde väl undra öfver, att hon blef föredragen? Enkelt klädd, i hvitt