Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1869, sida 1

GKiii AA OS NS Stockholmsbref. (Korresp. till Handelstidningen). Stockholm den 6 Dec. Väglaget kunde onekligen vara bättre och himlen borde väl åtminstone någon stund på dagen visa sig litet mindre surmulen, men luften är mild och penningmarknaden villig, och då skulle man väl vara en alltför inbiten pessimist, om man lät lifvets små misörer inverka på lynnet. Hvad behöfver man bry sig om smutsiga gator, mörker och dimma, då man slipper frysa och kan få sina vexlar diskonterade till hygglig procent? Också börjar det blifva gammalmodigt att klaga öfver ,,de dåliga tiderna. Man tager ögonblicket i dess beau jour, äfven om det hällregnar, och låter det glada lynnet och den lyckliga lefnadsfilosofien få öfverhand. Så ser det för närvarande ut här i Stockholm. Skulle man ännu en gång komma i förlägenhet om rörelsemedel, så har man Gudilof numera guld i Lappland och behöfver ej sätta all sin lit till privatbanksedlarna. I Lördags afton förevisade professor Nordenskiöld i sällskapet Idun några små bitar veritabelt guld, som påträffats i Lappland. Det är väl sannt, att fyndet gjorts på finska sidan, men finnes guld der, bör man väl äfven kunna hitta på sådant i svenska Lappmarken, tycker man och gör derefter sina kalkyler. Professor Nordenskiöld upplyste, att tre finska guldsökare hittat så mycket af den ädla metallen, att hvars och ens andel uppgick till ett värde af 2,000 finska mark. Det är således icke möjligt att tvifla längre: guld finnes i höga norden. Hvilken revolution i våra hittills någoc tarfliga förhållanden! Man ser verlden redan i ett gyllene skimmer och blir den gladaste optimist. Jag befarar att det kommer till extravaganser. Den svenska allmänheten tror sig måhända hädanefter hafva råd att kosta på sig allting, kanske till och med att prenumerera på Stockholms-Posten, något som hittills gått ganska trögt. Stockholms-Posten blir daglig nästa år, det vet ni, liksom att Dagligt Allehanda kommer att innehålla dagliga riksdagsreferater från Paris, skritna af hr Renholms talangfulla penna. Det säges att Stockholms-Posten såsom daglig kommer att få en annan redaktör, är den som satt sitt namn på de tre veckonumren detta år. Man påstår att denna anordning är nödvändig för att hr C. H. Rydberg skall kunna egna sig uteslutande åt ett storartadt litterärhistoriskt arbete, som kommer att behandla det svenska tidningscauseriets uppkomst, utveckling och slutliga förfall och hvarmed han, såsom man sett af åtskilliga pikanta profstycken i Stockholms-Posten, redan är flitigt sysselsatt. Ingen kan väl vara mera berättigad och mera passande till ett sådant författareskap, än just hr C. H. Rydberg, hyilken har de bästa källor att tillgå, synnerligen från den tid, då han var medarbetare i , Friskytten, och ännu mera från den glansperiod i svenska publicitetens annaler, då han sjelf redigerade ,Kapten Puff. Man bör alltså kunna vänta många upplysningar af intresse och att få se mången hemlighet framdragen i dagsljuset, isynnerhet rörande egentliga motivet till .Kapten Puffst glada och älskvärda skämt med en dåvarande kunglig teaterdirektör. Af mindre intresse, men ingalunda utan vigt för ämnets fullständiga belysande, bör det kapitel blifva, som väl ej kommer att saknas, då under causeriets försämringsperiod en viss Kurry ansträngt sig med att magnetisera Aftonbladets läsare och då, ännu sednare, Stockholms-Posten tog affärerna om hand för att gifva dödsstöten åt gengångarn pPuff, hvilken med manör, som visserligen ej så sällan föllo inom det komiskas område, men också med en hätskhet, som ännu tillhör de psykologiska gåtorna, sökte mörda skämtet, sin fordna vän. Huruvida författaren till historien om