Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1869, sida 3

ebroder, storfursten Michael, skall afgå frå a-sin post som ståthållare i Kaukasien, de 5 han vistats i sex år. Det omtalas, at ll (krigsministern Miliutin skall blifva han la efterträdare. et! I flera delar af konungariket Polen ha a, banditväsendet så tilltagit, att militär mås n användas för dess undertryckande. I gu oesvernementet Lomza har sedan två måna. der ett väl organiseradt och väl beväpnad röfvareband gjort vägarne osäkra. —Nyligen har en duell egt rum i Petersburg. med anledning af hrr Samorins och Schirrens bekanta stridsskrifter om Östersjöprovinserna. Uti en af Petersburgs klubbar hade en liflig dispyt uppstått om hithörande frågor, och då sällskapet gick så långt att det öppet började uttala kränkande beskyllningar om tyskarne i nämnde provinser, anköll en närvarande liffländsk baron Y. (I?) att man skulle sluta med dessa tvister, men då sällskapet, som bestod af tio personer, icke ville gå in häruppå, förklarade baron Y. (I?) att han svore färdig att köpa tystnaden med blod soch framkallade derefter en duell med flygeladjutanten, öfverste furst Tsch. Resultatet af tvekampen var att den liffsländske baronen blef lätt skrapad af en kkala i foten. Den stora tabrik i Libau, der de ryska gevären förändras till kammarladdningsgevär. nedbrann helt och hållet natten sill den 2 dennes. Egarne lida härigenom Jen stor förlust, enär fabriken och maskinerna endast voro assurerade till 200,000 8s. r. Fabriken sysselsatte omkring 500 arbetare, som nu blifvit arbetslösa. Elden uppkom kl. 11 på natten och räckte till kl. 5 om morgonen, då alla byggnaderna voro nedbrända. Man lyckades att rädda krutförrådet samt att derigenom förhindra en för staden och den omkringliggande trakten farlig explosion. Kort förut hade 17,000 ryska gevär, som skulle I förändras, dit ankommit; såväl dessa, som öfriga under arbete varande vapen blefvo förstörda. AMERIKA. Efter de många infall, som indiaperna i vestern gjort på Förenta Staternas område, anmodade regeringen i Washington — som mar torde påminna sig — ea del yväkare : t begifva sig till den aflägsna vestern för att taga närmare kännedom om sörhällandena med de dervarande indianstammarne. be berättelser, som qväkarne härom afgifrit, låta helt annorlunda än man väntat. De gjorde först besök hos Pawnees och funno denna krigiska stam i stort elände. År 1830 räknade Pawnees ännu 12,000 själar, 1847 bade detta antal nedgått till hälften, och nu återstå blott 2,S31 personer, hvilka bebo smutsiga jordhyttor, hvardera inneslutande 25 å 30 af dem. Det vore ett misstag att häraf draga den slutsatsen, att Pawnees vore tröga och overksamma, tvärtom lära de vara ganska dugliga jordbrukare. Qväkarne besökte många andra stammar, och ehuru de mångenstädes funno mycket elände samt betolkningens synbara aftagande, så gåfvo sig nästan öfverallt tillkänna önskningar om jordbruksredskaper och undervisning i deras användande. De stammar, som isynperhet visade sig likgiltiga, bodde omedelbart invid kolonisternas gränser. Stammen antu Sioux var väl klädd och duglig till arbete. Dess bostäder bestodo af beqväma blockhus med fönster, och civilisationen syntes hafva giort betydliga framsteg inom deana stam. Från ett enda håll bade klagats öfver ingrepp i jagträttigheten, och ingenstädes hade jagten uteslutande varit indianernas sysselsättning. Qräkarne ha enhälligt tillstyrkt att lemna indianerna undervisning och förse dem med jordbruksredskaper, hvarigenom de skola civiliseras. De missionärer, som verka bland indiaberna, sägas hafva ådagalagt mera nit och god vilja, än insigt om de rätta medlen så för att civilisera det stackars folket. Nesultaterna ha också blifvit derefter! ASIEN. N Från Kina och Japan har länge klagats fver den ryska girigbeten efter landvinningar. En jemförelse mellan äldre och 5 pyare kartor gifver vid handen, huru rysh arne på ett hotande sätt framskjutit sina N sränsor mot Kina, och nu höras äfven från Japan klagomål mot öfvergrepp af Ryssand, som synes hafva för afsigt att helt och hållet bemägtiga sig ön Saghalin. Den zräns på ön, som skiljer de begge staterna te it, har aldrig varit uttryckligen saststäld; 1 ikväl har en demarkationslinie, som deb ade ön i ungefär tvenne lika hälfter, haft g degge parternas tysta bifall. Nu ha rys-Å arne vidtagit förberedande åtgärder för tt formligen taga i besittning äfven södra lelen af ön, dit brottslingar skulle depord eras. Redan förra året hade japanska m egeringen, straxt efter det den fick reda å Rysslands afsigt, vändt sig till de utd indska aribassadörerna om hjelp, och till t ölje deraf hade den engelske legationsseketeraren afrest på en japansk ångare för ri tt på ort och ställe taga reda på förhålat andena. Ångaren förliste på denna färd, ch sedan dess ha ryesarne haft fritt spel. ö )e ha också användt sin tid så väl, att — Ur Vr fr