Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1869, sida 2

Dagens post. FRANKRIKE. En liberal fransk tidning gifver följande ildring af Raspails uppträdande i lagstiltande församlingen den 30 November: ,En stund före mötets öppnande hade en del arbetare och studenter inträngt i väntsalen för att se Rochefort och Raspail inträda. Den sistnämnde kom snart med en ofantligt stor portfölj under armen och satte sig längst till venster i salen; Rochefort lät deremot vänta på sig. Omsider antydde en viss nyfiken rörelse bland de deputerade och hviskningar på åhörareplatserna, att första valkretsens utkorade hade ankommit. Rochefort är klädd i svart med röda handskar; hundratals kikare riktas mot honom, under det han gravitetiskt går till sin plats. Han sätter sig mellan Raspail och Ke ratry, efter att hafva räckt handen åt dem begge; Raspail reser sig upp och båller med begge hän derna fast Rochetorts högra band för att bevisa den store mannen sin innerliga vänskap. Rochefort tager utaf sig sin röda handske, utbreder några papper och låtsas skritva, under det högerns deputerade resa sig npp för att bättre kunna se honom, och ålderspresidenten Reguis betraktar honom, som en öfverste brukar betrakta en odisciplinerad sekundlöjtnant. Omsider börja förhandlingarne. Under ordvexlingen mellan Jules Favre, Emil Ollivier och inrikesministern Forcade råder fullständig tystoad och uppmärksamhet. Sedan Forcade slutat sitt tal med orden: ,,Jag vill icke ingripa i församlingens beslut, men det är min pligt att på regeringens vägnar på det aldrabestamdaste protestera deremot, och det från alla håll hörts ropen: ,Omröstning, omröstning! Låt saken gå till byråerna!, förmärktes det, att Raspail beträdde talarestolen. Genast efter de första ord han uttalade blef ett sådant oväsen i salen, att man på åhörareplatserna endast såg doktorns långa hvita skägg röra sig. På sin höjd hördes några afbrutna ord, såsom: , ministrar, ,anklagelise ,, mord. Enligt protokollsutdraget lydde hans tal sålundat: Jag förelägger härmed ett förslag, som, efter mitt förmenande, bör hafva företräde framför alla andra inlemnade lagtörslag och interpellationer : det är en anklagelse mot en minister, som har stängt portarne till denna församling, framför hvilka I, mina herrar, så beskedligt blifvit stående. Denna minister, som representeras af herr Forcade, hvilken åstadkommit det möjligast usla resultat af valen, och hvarförutan församlingen skulle vara folkviljans sanna uttryck. Jag fordrar, att man sätter under anklagelse en minister, som begått mord mot oskyldiga personer. Är det på det sättet, I bören regera? Det är på den parisiska befolkningens vägnar, som jag interpellerar. Hela Frankrike skall lemna mig sitt bifall, och I, mina herrar, skolen blifva ansedda som medbrottsliga vänner af en regering, som brukar sin myndighet r att begå mord. Under ett obeskrifligt oväsen från alla håll lemnade Raspail talarestolen. Då han kom tillbaka på sin plats, tryckte han ånyo Rocheforts hand. Vid mötets slut underrättade ålderspresidenten, öfverste Reguis, församlingen om, att Raspail mlemnat en anklagelse ,,mot ministeren, representerad af Forcade, för att den 7 Juni och följande dagar hafva begått mord under försvårande omständigheter. På frågan af en deputerad om, hvem som hade undertecknat denna anklagelse, svarade Reguis: , Raspail seul:, hvilket väckte någon munterhet. Dermed var denna episod förbi.