Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1869, sida 2

AMERIKA. Berättelsen för det sednaste qvartalet öfver finansställningen i Förenta Staterna åter mycket godt; med en inkomst af 112 millioner ha utgitterna endast uppgått till 73, och vid qvartalets slut fanns alltså ett öfverskott af 49 mill. dollars. Med detta faktum för ögonen uppträda de flesta af unionens tidningar för, att statens liqvider med det snaraste måtte ske uteslutande med klingande mynt såsom ett oundgängigt vilkor för landets välstånd. Man har allmänhet kommit till full insigt af, buru ilusorisk all förmögenhet är, som grundar sig på sådane valutor, hvilkas värden äro betydligt vexlande. Öfvergängen från det ena till det andra lärer väl emellertid dock komma att kosta många heta strider i nästa kongress. Den nye krigsministern, general Belknap, gör hela sin auktoritet gällande och ser icke ens genom fingren med sin gamle vän, general Sherman. Den sistnämnde hade för vana att på egen hand vidtaga åtgärder, hvilkas bekräftande af krigsministern han antog som en afgjord sak, så att det mången gång var oklart, hvem som egentligen var minister. Belknap har gjort slut härpå, i det han återkallat en del af Sherman uträrdade befallningar, hvilka icke öfverensstämde med krigsministerns åsigter. Desto bättre har detta dock icke vållat någon spänning mellan de nämnde begge personerna. Genom de vid Winipeg-sjön utbrutna oroligheterna har äfven Canada fått ett slags dalmatiskt uppror. Canadiska regeringen skall sannolikt för undertryckandet af denna insurrektion få att strida med liknande svårigheter som österrikiska regeringen mot de upproriska morlakerna. Trupper måste skickas till långt aflägsva nejder, och om äfven i landet vid Red River fattas de otillgängliga bergspassen i Bocche, så äro vägarne dock lika bristfälliga, och anskaffandet af förråder en icke mindre svår uppgift. Karakteren på de upproriska är dock mycket olika på de begge ställena; de nordamerikanska insurgenterna äro till största delen af fransysk härkomst, och de hafva helt säkert mindre ihärdighet än bergsfolken vid foten af de svarta bergen. Upproret mot den canadiska regeringen har emellertid blifvit fullt bekräftådt. Guvernören Mougall hade två mil från unionens gräns tagit position hvariirån han skickade en underbandlarc vid namn Provencher; men denne blef tagen till fånga af insurgenterna och NDougall sjelf anfallen. För svag att göra motstånd, flydde han d.n 2 November öfvei ränsen till Pembina i Dacotah, der har vände sig till den canadiska regeringer om förstärkningar. Han hoppas, att För enta Staternas regering skall medgifva trupperna att marschera öfver unionens om råde. Äfven räknar han på bistånd af et parti i fästningen Garry, som står på han: sida. Insurgenterna ha emellertid redar tillsatt en provisorisk regering och i stör sta hast valt en lagstiftande församling hvilken anvisat betydliga belopp till åtskil liga ändamål. Det framgår häraf, att då upproriska räkna på en lycklig utgång a striden för sin sjeltständighet.