Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1869, sida 1

al tulräåcklig td att jsaKLtaga törhallant denas utvec IIvad den förstnämnda farhägan b ilken för öfrigt på sin tid starkast framhölls, kan jag genast s anmärka, att man alldeles intet spårat af ride förskräckliga följder, som då förutspåddes. De danska handtrerkerierna ha gått gradvis framåt, och från utställning till utställning har man kunnat iakttaga deras framsteg: man köper nu som förr sina saker hos den biste och billigaste, och den duglighet, kring hvilken skråprofven skulle bilda en skyddande mur, upprätthålles just genom den fria konkurrensen. Något annorlunda förhåller det sis det delvisa afskatfandet af köpstå tighleter. Här ha klagomålen, lång att aftaga, tvärtom. tillta it, dock ej från alla håll. IIärmed förl det sig på följande s rit: det finnes här i landet omkring 70 köhstäder, hvilka alla äro mycket små. Dessa sakna så godt som alla den lifskraft, hvilken är nödvändig för att följa med i de nya fö tllandena: de ha derför befunnit sig i cit stå bakagående, och från dem hör m an oupphörliga klagomål öfver de dåliga ti samt öfver al ä 01 3 på landet up) ti ldEA älla landtbeso zens behof, så att den ej behöfver besöka staden, 0. 8. v. I Det är naturens lag, att hvad som ej eger sinneboende lifskraft måste gå under, och äder höra ej till do eviga skapelserna; äfven för dem slår dödens timma och desto snarare ju mindre lilskraft de ega inom sig. Detta kunde eller ville man ej inse på do ifögavarande plå serna, och det var derför att förutse, att rörelsen vid en eller annan gisven anledning skullo stå ut i lågor. Detta ha nu skett. Auledningen var elt något misstinkt yttrande af finansministern Fonnesb ch, som uti sitt valtal till de gode borgarno i Slagelse stad skall ha yttrat några ord, hvilka naturligtvis begärligt uppsnappades, om att han aldrig kunnat inse de stora fördelar, som voro förenade med ni äringslagen, och uppma de köpstäderna att sätta i gång en a tion mot denna. Oaktadt man säker gör rättast uti att betrakta dessa yttranden såsom en coptatio bencvotentice till valmännen och att dervid rentaf bortse från valkandidatens ställning som medlem af ministören, var jordmånen dock alltför väl beredd för att detta utsäde ej skulle bära frukter. Det var dock icke Slagelsc, som fick äran af att ha gjort det första t; det var tvertom den lilla köpstaden I på Sjzeland, namnkunnig genom sitt He vid Kjöge bugt samt dessutom genom Njöge iniskors — ett spökeri, som en gång i tidernas morgon skall ha egt rum der — och hvilken redau förut gjort sig bekant genom sina reaktionära försök emot näringefriheten, som har äran af att törst ha slagit på larmtrumman. Först höll man ett ollentligt möte i sjelfva staden, och då majoriteten der visa de sig vara ar samma åsigt som inbjudarne, sände man en uppmaning till landets samtlige könstäder att sammanträda genom delegerade i landets största köpstad, Odense, för att der diskutera klagomålen mot närings beten och fatta ett beslut . om hvad som kunde göras för dessas undanröjande. måste egna Kjägeboarne sitt fulla er nande för det sätt, hvarpå de gingo väga och som är fullkomligt öfverensstämmande med vår tids fria förhandlingar-. Det var detta möte, som hölls i Odense den 17 och 18 i denna månad. Uppropet förfelade ej sin verkan. Visserligen var det ett desavouement, att det edan innan mötet sammanträdde var fler ra sti der, som förklarade sig fullkomligt med det uppställda programmet. andra tillochmed vägrade att skicka a serade, så att tillsammans endast 51 de 60 köpstäder, som voro inbjud häs ontera sig (g ehom j in, som ig dock ense med I Ygaho program. Man var derfö förberedd på det värsta, då allt syntes häntyda på ett resultat i den riktiga gamla skråandan. Men men iv och Gud rår. Ulnzen helt annorlunda än man vänat, oc. gen blef måbända mera förvånad m ia just ellve inbjadarne och deras liktänkande. Med undantas af en helt enstaka ,röd talare, voco åsi erna mycket moderata, och af don oranica massa sarsla-:. Son framstilldes, blei mn alla de, som zingo emot näringsf riheten, förkastade , åtilliga till och med enhälligt, hvilket synes något besynnerligt, då man väl kunde 0, att åtminstone motioni rerna sjelfva skulle rösta för sina egna förslag. 8 som ett hufvudresultat af sönadianhör för det första framhå unda alla de delegerade I instämma i inbjudarnes kl söpstädernas förtryc! å föreligger red: killiga köps lelegerade, men älven på vlades en kraftig protest d imot, ac yland annat depate en från Naloo på and, ör Dein, proteste ade ot tt taga ala landets köp t I tvertom fler: mät efte Vidare påvi anden, hv rre grad voro s fribetens inföen hop andra ji 16dernas till ör tillka tets ordförande, Od handlaren V. Pet