Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1869, sida 2

eller, som det kallas: en souvereign. ike räknas efter francs, och man har amldmgnt i stycken på 100, 50, 20 och 10 francs. är nu visserligen sannt, att det guldmyntsom närmast skulle motsvara souvereignen, cs-stycket. icke ännu cirkulerar i Frankrhållandet blir dock alltid detsamma. Vore 25 francs i guld lika med 1 souvereign, så motsvarades ett 50 sranesstycke af 2 souvereigns, soch ett 100 feanesstycke af 4 souvereigus. Nu är semellertid förhållandet så, att 1 souvereign är bättre än nes i guld eller lika med ungerligen 25 franes 22 centimer, alltså 2 souvercign slika med ett 50 srancsstycke i guld samt 44 centimer, eller. med andra ord, c:a 3 procent bättre. Tror man då, att vid liqvid länderna emellan engelsmänren skänka fransmännen denna skilnad, eller klaga öfver att deras mynt är för godt? Ingaännen veta väl att taga vara på sitt ka intet, utan räkna sitt mynt eninneboende värde, liksom de ej heller tamännens mynt i betalning för mer än dess eboende värde. Nåväl — vårt mynt är 1 riksdaler silfver eller 4 riksdaler riksmynt, men denna riksdaler silfver är icke lika med 2 danskt rmt; icke lika med 1 norsk specie; icke lika med 3 mark Hamburger Banko, som man så ofta falskeligen antager. 1 rdr silfver är deremot lika med c:a 2 riksdaler 1,70 sk. danskt mynt, I specie 1.10 -,, norskt mynt, 3 mark 0,425 ,, Ilamb. banko, eller, med andra ord: 2 danska riksdaler äro endast lika med 3 rdr 96, öre, 1 norsk specie är endast lika med 3 rår 961 öre, 3 mark Hamburger banko äro endast lika med 3 rår 961, öre svenskt rmt, hvilket således är detsamma, som att. det mynt, hvarefter vi räkna, är c:a 78 procent bättre än det, hvarefter man räknar i Danmark, Norge och Han urg. Men derföre att vi hafra ett Som är 768 procent bättre än grannarnes. derfore är väl icke vårt mynt för godt, blott vi vid liqviderna veta att taga vara på den del, som sder är bättre, och icke skänka cller rent af kasta bort skillvaden. Ilamburgarne, som bo så nära intill preussarne och som hafva så stora utbyten med dessa, j taga icke i liqvid 1 thaler eller 15 silbergroschen fför 1 mark banko, utan vilja hafva 15 silbergroschen och 2 plenninge och gifva för 1 preussisk, aler icke mer än 1 mark och 15,65 skilling amburger banko, eller med andra ord, IIamburhafva något öfver 1 procent agio i uttvenne mark Hamburger banko mot 1 sisk thaler. IIvarföre kan nu icke Sverige ka godt i liqvid eller utbyte med grannarne hålla t mynt i dess värde och icke lemna sin silfverdaler eller 4 rdr rmt till Danmark, Norge el. 5, utan att det får de 75 procent, som I dess my r bättre än deras? Jo först och främst derföre, att styrelsen för den institution, som har upprätthållandet af landets myntvärde om hand, tändigt låtit främmande myntsorter stå för högt, bekostnad af landets mynt, och således alldevärt emot att upprätthålla landets myntvärde ständigt hållit det sänkt, icke allenast 18 Procent, nian ottost en till en och en qvarts procent under dess verkliga värde. Men när nu ett land sjelft, eller de, som omhänderhafva skötandet af landets 1) le, icke göra hvad som erfordras för att I i a bort skilnaden, intet i blifva af med den; men icke är vårt mynt för godt, derför att vi icke bry oss om att taga vara på vårt eget, och grannarne hålla tillgodo med present när de kunna få den. Af den beräkning, att 1 mark köln. fint silfver är lika med 55,014 ort v. vigt, och att af 2 Fi. myntsilfver utmyntas 25 specier eller 100 rdr Sv. rut, 1 mark köln. fist silfver är lika med ö 10 öre, eller, då 1 mark k. f. är j med 27 mark 12s. UIIamb. b:ko,-att 100 mark Hamb. banko äro lika med 132 rdr 16,, öre sv. Yr Men nu hafva bankofullmäktige under åratal. ständigt köpt vexlar på Hamburg till ett som, forzyexlar e:t betalas å vista eller efter igt, är lika med omkring 1 intill 11 procent öfver 132 rdr 17 öre och sålt dem åter till: liknarde eller ännu högre pris och således hållit kursen 1 till 12) procent öfver värdet. Antagom att vårt mynt icke varit hvad man kallar ,för godt, utan vore lika med Hamburgarnes, eller så, att myntet 1 rdr silfver (4 rdr rmt) motsvarade jemnt 3 mark IIamburger banko, eller, hvad som är detsamma, att 133 rdr 33 öre rade 100 Hamb. banko mark, och bankoctige af samma outredda orsaker som bithöllo kursen på Hamburger banko mark i ma förhållande som nu, eller 1 till 12 peocent otver 133 rdr 331 öre för 100 Hamburger banko mark, — skulle man då äfven säga, att vårt mynt wore för godt? Nej, det ginge ju ej då längre för sig, — men hvad vore skillnaden? blerve förhållandet icke detsamma? betalade vi icke utländningen för mycket? nedsatte vi icke sjelive vårt eget mynt? Om vi deremot beträda en annan väg; om vi 3 hålla vårt eget mynt i ära och icke betala för utlandets mera, än det är värdt; om vi för 100 Hamburger banko mark icke betala öfver rdr 132 17 (pari) eller åtminstone söka hålla det så nära ri som möjligt, så att det i alla händelser icke öfver en viss gräns, (och gränsen är just den, ler skillnaden är så stor, att det lönar sig sända it siltver och betala frakt och assurance och änlock hafva en behällning). så få vi för vårt mynt vad vi skola hafva, hvad det är värdt, och då är let äfven icke ,för godt1 Sammaledes har förhållandet varit t. ex. med mark. Enligt hvad törut blifvit sagdt, är 1 I sdaler sv. riksmynt lika med omkring 48,40 illing danskt rmt, men svenska sedlar hafva un5 ler åratal stått i Danmark 47,50 till 48: och det cke på grund at något misstroende, ty hvilket eelopp, som helst har tagits med begärlighet, utan s1. il d deraf, att vi sjelfva nedsatt vårt eget nynt till fördel för det utländska. Sedan den tid 1 mera närmat oss pari eller det verkliga värdet, war äfven det svenska myntet stigit i Danmark, ch nu, då vi tyckas vilja på allvar ändra eller li ryta ned det gamla systemet, nu sluta silfverutagningarna till utlandet; vi betala icke utländinen mer än vi skola (kursen på svenskt mynt il. )anmark står impelvis nu 48,20, vi få alltså i der i det närmaste den agio, vi skola hafva vårt mynt), och i och med detsamma är vårt wynt icke mera ,för godt. nnu ett förhållande måste göras klart. Man m nenar att kopparen i den svenska specien loc-m ar till export och nedsmältning. Dervid är att!hs nmärka, att enligt gällande pris på koppar den va el som specien innehäller icke torde i värde öf.å rstiga omkring 1 öre eller omkring , procent, I ch om man derifrån afdrager affineringskostnaI I erna och ränteförlusten, som uppkommer genom l större svårigheter och den längre tid, som er-JI I I rdras för skedningen af ett så kopparhaltigt silfr, så torde det ej lida något tvifvel, att vinsten i nedsmältning af specier i stället för plantser hv ika med noll, och som sjelfva nedsmältningen s de: r i utlandet, inberäknadt frakt, assu-hå ta m. m., gifver 09 å 24 procent förlust ine urs af 17 (pari), så följer deraf, att s ke 2 ungefärligen måste vara förhällandet naspecier, och man torde tryggt kunna koi stå, utan fara att blifva vederlagd, att icke helkas i detta afscende vår specie kan hållas för ske de. silf En nära tillhands liggande och på ifrågavarandef I hållande gan mycket inverkande I-— är! On