— Detta präktiga lilla djur har tjenat oss väl, sade Gavarnie och strök halsen på ponyn, som nu bar madame de Lestrelle. — Jag skulle vilja behålla honom, han kunde bli nyttig, då vi passera genom de fyra vindarnes pass, men det kunde väcka uppmärksamhet. Vi måste släppa konom, så att han kan återvända hem, och det fordrar redligheten i alla fall. — Jag undrar hvem han tillhör? sade madame de Lestrelle. — De söka honom kanske? — Han tillhör markis de S:t Xist, sade Marcelle. — Hur vet ni det? utropade hennes moder och Gavarnie. — Jag kan se märket på honom, nu då det är ljust. — Han bortfördes troligtvis då slottet S:t Xist brändes och plundrades, sade Gavarnie då han undersökte det inbrända märket; — en besynnerlig slump! Vi ha under hela denna tid återvändt öfver S:t Xists egor och edra egna. Marcelle lade hastigt sin hand på hans arm och pekade på en skepnad, som satt bland furorna ofvanför den väg de måste taga. Det tycktes vara en qvinna med