Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1869, sida 3

—— —— (lnsändt.) omorganisationen af Göteborgs Jernråg. Då denna fråga icke medhaans vid hrr stadsfullmäktiges den 25 Nov. hållna sammanträde, torde ej vara sörsent att om åtskilligt derom upplysa, hvilket af Peredningen, hvars grundliga och ;s välbetänkta utlåtande man i Handelstiden, n:o 266 för den 16 Nov. i år, hade att läynes vara antingen lemnadt helt och hållet åsido, eller sannolikt icke kommit fill desse resp. herrars kännedom, så att deras åsigter derom kunat blifva åskådliggjordt. Vi vilja alldeles förbigå de i nämnde beredning uttalade åsigter om och huru denna, såväl som staden, icke bar att yttra sig om ena eller andra sättet att undvika det länge såsom förhatligt sedda s. k. kommissionärsskapet, som belastar de artiklar, hvilka vågbehandlas, med onaturligt höga kostnader. Att Stockholms våg kan undvika dessa för höga omkostnader, visar oss tydligast att något bättre sätt härutinnan vore önskvärdt, liom att det ingalunda är sjelfskrifvet att mani Göteborg, annars för alla kloka och välbetänkta arrangementer, för underlättande af handel och industri, välkändt, i längden lär kunna fördraga ett favoritsystem, som här oskäligt betungar Sveves vigtigaste exportartikel. Lemnom detta, och må man endast härmed söka göra hir stadsfullmäktige uppmärksamma på andra ej mindre vigtiga omständigheter, hvarom man väntade få se ett sakrikt yttrande i beredningens ofvan antydda utlåtande, men hvarom saknas den allra ringaste antydning. Sättet, t. ex. huru en jernbärare antages, borde, med ledning af de upplysningar, som vällofl. raten kunde på reqvisition meddela, ej vara hyr stadsfullmäktige obekant. Sålunda är hos magistraten stipuleradt att en ny j3örnhbärare skall 1:o utbetala tillisin företrädare, eller dess sterbhus, vid tillträdet af tjensten 150 rdr; 2:0 tjena hela första året för halt betalning; tillfallande andra hälften företrädare eller dess sterbhus. Andra kostnader, uppgående till måhända ytterligare 100 rdr, äro beroende på serskilda stadgar inom jernbärarlaget, och kunna alltså icke här åberopas såsom hinder för beredningens förslag, vare sig för arbetspenningars nedsättning successive, eller för en del jernbärare-tjensters framtida indragning. Men just med afseende på indragning haf jernbärare-platser: huru och på hvad sätt bar man väl tänkt för en afskedstagande, rörande den ertning han påräknar af efterträdare? Den uttjente t. ex. vet, att då det honom ålades att, innan han fick komma i åtnjutande af tjenstens alla åncer, han måste göra förut sagde uppoffrinHan gjorde detta utan motvilja, ty min efädare, tänkte han, gifver mig ju detta åter, då turen stå mig att abdikera. När tjensten nu skalie indragas, huru ll han få sina 1:o 150 rdr, 2:0 ett haltt års lön, i medeltal 653 rdr 414 3 rdr 4, öre åter? Hvem skall ersätta mig detta? ar han med skäl. Då beredningen ej härom det ringaste antyder, må ingen förundra sig om jernbärar-kåren tycker det saken ännu är temligen omogen för hrr stadsfullmäktiges definitiva afgörande, för såvidt saken rör det här anförda. Man hade väntat att de upplysta män, hvaraf beredningen bestod, skulle låtit sg angeläget varatatt göra sig fullt hemmastadde i alla ämnen, som rörande denna, många år omtvistade sak, höra dertill, eller dermed hafva sammanhang. Att underlätta hrr exportörers omkostnader för våsbehandlingen af dessas metalleffekter, är en fordran af vår tid och vår konkurrens med andra låuder, och bör af ingen, för enskildas intressen, i ågon mån förbises. En annan fråga blir: kunna bårare med redan nästa år till 15 och år 1871 tiil 1 mot nuv. arbetspenningar existera? Redan å dessas inkomster af sitt tunga och detta år syr ansvarstulla åtagande, genom den stora mängd effekter, som, utan vågbehandling, skeppas ut, betydligt minskas! Skall den eller de, som genom ett släpigt. stytt och ofta lifsfarligt arbete vanlieen i förtid blir till acbete oförmögen, icke heller kunna under dess kraftiga dagar afsätta en skilg till sitt och de många sinas hjelp, då ingenting annat står honom åter än den smula pension, som etter beredningens förslag likaledes skall med en tredjedel blifva minskad, oafsedt att den ringa hjelp ban påräknar utgår, icke som förut veckovis, utan ena hälften så, och andra efter skedd invägning för året. Att såväl jernbärarne som de kåren tillhöran